Ett pinsamt självmål
MEJLAFFÄREN. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt har utsatts för oerhört korkad smutskampanj av en mejlande socialdemokratiskt anställd på den socialdemokratiska partistyrelsen på Sveavägen 68 i Stockholm. Förhoppningsvis stannar allt vid detta och att inte fler är inblandade. Låt det stanna vid ett pinsamt personalärende, men inte mer.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I och för sig är förtalsmejlen mot Fredrik Reinfeldt inte något unikt i svensk politisk historia. Om några dagar har det gått 20 år sedan Olof Palme mördades. Han var en ständig måltavla för sin tids förtal. Ibland hette det att han vårdades på Beckomberga sinnessjukhus (det hette så på den tiden). Moderata studentförbundet skickade ut bilder på Palme som skulle användas för pilkastning etcetera.
Det är ytterst märkligt att en enda solitär person på det socialdemokratiska högkvarteret i Stockholm ända sedan oktober månad förra året kunnat syssla med att skicka förtalsmejl mot moderatledaren Reinfeldt till utvalda personer i media utan att någon på partihögkvarteret fattat eller anat något.
Tyvärr finns det en slags outtalad kultur inom den "moderna" socialdemokratiska partistrukturen av att med visst förakt se på partiets gräsrötter och den folkrörelse partiet borde vara. I dessa kretsar står den egna karriären före allt annat. Då sker snedsteg. Det är inget nytt att det finns kotterier och en arrogant "vi vet alltid bäst"-attityd hos alltför många unga s-medarbetare. Här har Göran Persson ett tungt jobb att ställa saker och ting till rätta.
Det socialdemokratiska partiet befinner sig åter i tuff motvind. De affärer som inträffat de senaste månaderna har lagt sordin på stämningen. Fylleskandalen med SSU-ordföranden måste snabbt redas ut. Lars Danielssons märkliga uppträdande i konstitutionsutskottet likaså. De som felat måste självfallet lämna sina förtroendeuppdrag. Det handlar både om moral och trovärdighet.
Det finns anledning för partiet att se med största allvar på det som sker och skett. Frågan är om man är kapabel att göra detta. Om allt fler börjar uppleva socialdemokraterna som ett parti som mer ser till makten som institution än som ett medel för en politik för rättvisa och jämställdhet riskerar förtroendeklyftan till partiets traditionella sympatisörer att växa.
När det politiska tempot dessutom är högt uppskruvat sker missgrepp av det slag vi nu upplever. I stället för politik börjar det mer handla om moral och duglighet. Vi kan så gott som dagligen läsa om brister inom åldringsvård, skola och sjukvård. Då är det inte förvånande att människor känner sig svikna. När denna besvikelse plussas på med en rad skandaler, där ansvar sällan utkrävs ökar misstroendet.
Framtiden viktig. Drömmen om framtidssamhället måste hållas levande. Men drömmarna får inte föra bort från verkligheten och dra uppmärksamheten från vad som måste göras här och nu.
Socialdemokratin får aldrig glömma de undansatta. Fattigdomen finns åter i vårt samhälle. Detta efter decennier av socialdemokratiskt maktinnehav. Ett förhållande som ett socialdemokratiskt parti aldrig får acceptera. Att besitta makten alltför länge kan vara riskfyllt, men behöver inte vara fel om man handlar rationellt och med konsekvens.
Glömmer man att lyssna och fastnar i sin egen förträfflighet är loppet kört.