Ett parti på villovägar
Almedalen Så var det centerpartiets tur i Almedalsveckan. Ett parti som har fått allt svårare att övertyga väljarna. De senaste opinionsmätningarna har pekat nedåt. Partiet håller sig kring 5-6 procent, men Maud Olofsson har trots stora ansträngningar inte lyckas lyfta sitt parti till de nivåer hon önskat.
Maud Olofsson har svårt att skapa förtroende för sitt Centerparti. Opinionssiffrorna ligger nära fyraprocentsspärren. Hennes tal i Almedalen lär inte förändra detta faktum.
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Helt klart är att Maud Olofsson vill en hel del, men hon har hittills inte haft förmågan att lyfta fram sitt parti. I alliansen är det Moderaterna som drar åt sig rösterna och är helt dominerande. Centern har hamnat på undantag.
Till detta kommer olofssonska tillkortakommanden. Som näringsminister har hon inte ingett förtroende vare sig det gällt fordonsindustrins problem eller hennes hjärtefråga att skapa bättre förutsättning för småföretagen. Om det funnits några intentioner har dessa fastnat i Anders Borgs finansdepartement.
Så detta med helomvändningen om kärnkraften, som fick många trogna centerpartister att undra över sitt parti.
"Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse." Så motiverade Thorbjörn Fälldin det agerande som spräckte den borgerliga regeringen på 1970-talet.
Centerpartiet har länge varit det parti som med övertygelse tagit striden mot kärnkraften i Sverige, men inte längre.
Det kurage som Fälldin hade i energifrågan finns inte hos Maud Olofsson. Hon lade sig platt för de övriga partierna i alliansregeringen. Det verkar även som att partiet har gett upp sina forna ideal. Från att vara det största borgerliga partiet har centern blivit en hållningslös samling nyliberaler som går ditåt det blåser.
Centern har en hel del att bevisa. Maud Olofssons tal i Almedalen gav ingen ny vägledning. Det var retorik ur det gamla skafferiet, som redan visat sig vara ganska tomt.
Maud Olofsson får vara glad om hennes parti håller sig över fyraprocentsspärren. Kompromissen i kärnkraftsfrågan kan kosta. Hon får leva på hoppet. Socialdemokraterna är djupt splittrade i samma fråga och har svårt att hitta någon fungerande angreppspunkt. Så allt kanske blåser förbi.
Maud Olofssons frustande optimism har inte givit resultat i ett ökat opinionsstöd.
Det är inget fel att vara optimistiskt och visst går det att prata sig fram, men det krävs också en politisk plattform som tilltalar fler än de redan trogna.
Ansträngningarna att göra inbrytningar i storstäderna har hittills misslyckats. Flirten med näringslivet har inte gett några nya sympatisörer. Istället har man förlorat en del av av de traditionella centerväljarna, som inte längre känner igen sitt parti.
Nu ska man inte räkna ut Maud Olofsson, men klart är att både hon och hennes parti jobbar i motvind. Trots ständiga motgångar har hon dock fortfarande stort förtroende sitt parti. Inte minst bland unga centerpartister i storstad. Det ser sämre ut bland de gamla trogna väljarna ute på landsbygden. De sviker Centern för Moderaterna.
Under Maud Olofsson har Centerpartiet lagt tyngd i frågor som uppluckring av den svenska arbetsmarknadslagstiftningen.
Ivrigt uppvaktade av Svenskt Näringsliv. Ja, understundom har det gamla folkrörelsepartiet stått klart till höger om Moderaterna. Under vägen till ett nyliberalt högerparti har det också skett en förändring i synen på EU, ekonomin och energipolitiken. På tvärs mot många gamla Centerväljares uppfattning.