Slutledningen är inte ny. Se Jan Ryds utredningar. Det nya är väl att man verkar bortse från att Sverige faktiskt hade en borgerlig regering åren 1991-1994, de år (1990 undantaget) då 424 000 heltidsjobb försvann. Bakom SCB-statistiken döljer sig 500 000 anställda i offentliga sektorn och 150 000 anställda i privata sektorn som helt eller delvis förlorade sina jobb. Det var vad "Sveriges mest kompetenta regering" åstadkom. Den regering som skulle skapa hundratusentals nya jobb och "Europas bästa skola". Bland annat.
Slutledningen att kostnaderna för saneringen av statens finanser fick bäras av landsting och kommuner är inte heller den ny. Ej heller att det var de lågavlönade, främst kvinnor, barnfamiljer och pensionärer som fick avstå för att rädda landet. Vilka skulle annars ha gjort det? Det riktigt rika blev visserligen ännu rikare under den här tiden, men deras betydelse för ett lands ekonomi är en flugskit i jämförelse.
Tolv år i rad har svenska folket fått ökad köpkraft. Alltså ända sedan socialdemokraterna åter kom i regeringsställning. Mellan 1995 och 2004 ökade köpkraften med 25 procent. Men utfallet är ojämnt fördelat. Det är de rikaste som fått mest påökt och störst möjlighet att köpa mer, men dom köper inte så mycket. Dom investerar. I värdepapper. Visserligen har inkomsterna ökat för alla över 20 år, men de som lever ensamma och ensamstående föräldrar har fått ut minst.
Fattigdom är ett relativt begrepp, beroende på vad man jämför med, men enligt svenska mått ökar fattigdomen i barnfamiljer med bara en vuxen. Särskilt i storstäderna. En studie Rädda Barnen gjort visar att 116 000 barn lever i fattigdom. Orsakerna är många. Ohälsa, arbetslöshet och lägre löner för kvinnor plus att bostadsbidrag, underhållsstöd och försörjningsstöd inte följt med vare sig löner eller priser på varor och tjänster.
Just den ojämna fördelningen av den penninghög vi alla på ett eller annat sätt bidragit till, är med stor säkerhet förklaringen till att Sverige, trots brinnande högkonjunktur, inte har någon inflation och ingen överhettning på
arbetsmarknaden. Så många av dem som skulle behöva nya kläder, ny bil, cyklar, kyl och frys, teve, dator, framför allt åt barnen, har inte råd. Trots att de avstår från att gå till tandläkaren.
Sluta SPARA och öppna upp offentliga sektorn för fler jobb. Enbart boomen inom äldreomsorgen kräver 500 000 nya jobb de kommande nio åren. Börja nu. Vänsterpartiets 200 000 nya jobb inom offentlig sektor är sannerligen inget överbud. Ingen regering, oavsett färg, kan lova jobb som inte bygger på skattefinansierad verksamhet. Allt annat är bara snack.
Se över det ekonomiska stödet till dem som är i behov av bidrag. Ta bort regler som ger orimliga marginaleffekter för den som har bostadsbidrag och socialbidrag. Ge till dem som har minst. Det ger mest tillbaka.