Engströms vision på väg att slå in?

Piteå2007-01-20 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Nittitalet tillhör kvinnorna", sa Odd Engström och lämnade politiken efter socialdemokraternas valnederlag 1991. Vice statsminister nästa gång det begav sig för socialdemokraterna och Ingvar Carlsson blev Mona Sahlin. Det var hösten 1994. Mona Sahlin försvann, av kända skäl, i november 1995. Hon tog time out.

Odd Engström tackade nej till att bli Ingvar Carlssons efterträdare. "Jag orkar inte flytta på alla betongrövar", var en av kommentarerna till beslutet. Betongrövarna finns inte bara i socialdemokratiska partiet. De finns överallt i samhället.



Visst hände det en hel del under nittitalet. Ingvar Carlsson införde varannan damernas i partiet och regeringen. Trycket från Rödstrumporna ska inte underskattas.

Ofta har det emellertid varit ett steg framåt och två bakåt för den halva av mänskligheten kvinnorna utgör. I politiken har kvinnorna snubblat på målsnöret, ibland har de lyckats ta sig i mål, men fallit på affärer och skandaler och då mycket hårdare än män i liknande situationer. Kvinnorna får gå. Männen sitter kvar.



"Svarta" barnflickor, avancerad skatteplanering och systematiskt obetalda tv-avgifter fällde två kvinnliga moderata ministrar i Reinfeldts regering, Maria Borelius och Cecilia Stegö Chiló, på rekordtid. Männen och moderaterna, finansminister Anders Borg och migrationsminister Tobias Billström, som också de hållit sig med "svarta" barnflickor och av ideologiska skäl inte betalat tv-avgiften, sitter kvar. Något som borde intressera genusforskare.

Studien kan inkludera utrikesminister Laila Freivalds uttåg från s-regeringen och folkpartiledaren Lars Leijonborgs upphöjning till utbildningsminister trots den politiska skandalen med dataintrånget hos socialdemokraterna. Ett rättsfall där fyra höjdare i folkpartiets ledning åtalats. Utrikesminister Carl Bildt, hårt kritiserad för sina ekonomiska intressen i olje- och gasbranschen, blir bara populärare. Än så länge.



En bit in på 2000-talet tycks ändå någonting avgörande ha satts i rullning. Inte bara i Sverige. Det går en kvinnlig våg över världen. En kvinnlig vänstervåg. Socialistpartiets Michelle Bachelet, 54 år, valdes förra året till Chiles första kvinnliga president. Hennes motståndare var miljardären Sebastián Piñera, 56 år, ledare för högerpartiet Nationell förnyelse och i likhet med förnyare av högern i andra länder sa sig vilja satsa på de lågavlönade och utjämna klassklyftorna. Chilenarna trodde inte tillräckligt mycket på den nya mjukhögern.

Afrika har fått sin första folkvalda kvinnliga president. Ellen Johnson-Sirleaf, vann valet i Liberia. Finland valde socialdemokraten Tarja Halonen till president. Tysklands förbundskansler heter Angela Merkel. Franska socialistpartierna har utsett Segolène Royal till sin presidentkandidat och i USA har representanthuset fått sin första kvinnliga talman, demokraten Nancy Pelosi.



Danska socialdemokraterna leds av Helle Thorning-Schmidt, en kvinna som de danska väljarna vill se som nästa statminister. Och i Sverige har denna vecka Mona Sahlin föreslagits till socialdemokraternas första kvinnliga partiledare. Kvinnornas frammarsch tog längre tid än Odd Engström förutsåg. Det tar tid att ändra på maktstrukturer och människans grundade mening.

Är framtiden äntligen här?
Läs mer om