En av de viktigaste politiska striderna i Sverige var ATP-striden i slutet av 1950-talet. Socialdemokraterna ville skapa en trygg och robust försäkring för alla äldre skulle få en god pension och en trygg ålderdom. ATP-systemet fungerade hyggligt i 30 år. Men sedan började politikerna oroa sig för att systemet var allt för generöst. Det skulle nämligen bli mycket dyrare att finansiera när andelen pensionärer växte.
Vi fick i stället ett pensionssystem med beräkningar knutna till livsinkomsten. Det infördes en broms i systemet som skulle kunna sänka pensionsnivån om det samlade pensionskapitalet minskade. Det grundarna inte tänkte på var att tillväxt i ekonomin inte är konstant utan fluktuerar upp och ner. Ibland i korta intervaller. Det nya pensionssystemets nackdelar har blivit tydligare över tid.
Fondförvaltarna har ivrigt spekulerat med fondernas pengar för att få så stor avkastning som möjligt. I bra tider och i ekonomiskt tillväxt har detta fungerat bra, men i sämre tider har utvecklingen av pensionskapitalet inte varit tillfredsställande. Den inlagda bromsen har medfört att regeringen ibland agerat för att dagens pensionärer inte fullt ut skulle drabbas av lägre pensioner än de borde ha rätt till. Hittills med mycket varierande resultat. Pension är ju inget bidrag utan ett löneutrymme som man avstått ifrån för att få en dräglig ersättning efter pensioneringen, och efter ett förhoppningsvis långt arbetsliv.
Det är också bromsen som kritiserats. De samlade pensionärsorganisationerna, med PRO med sina 400 000 medlemmar i spetsen, är starkt kritiska till att bromsen tycks bli kvar med sina orättvisor. Pensionärsorganisationerna är beredda att bedriva kampanj mot detta ända fram till valdagen nästa år. Pensionerna lär därför bli en viktig valfråga. De partier, även (S), som står bakom pensionssystemets upplägg ska nu titta på bromsens konstruktion så att pensionärer inte ska drabbas av så stora svängningar som i dag. Om nu detta lugnar pensionärsorganisationerna.
I ett framtidsperspektiv kan ändå många som hoppats och trott på en trygg pension på äldre dar känna sig blåsta. Klyftan mellan dem som har ett tryggat jobb och dem som står utanför kommer att öka. Därför finns anledning att än en gång se över pensionssystemets konstruktion. Det får inte bli ett lapptäcke. Det måste stå emot förändringar i konjunkturernas upp-och nedgång och vara så robust att inte pensionerna försämras när ekonomin viker nedåt. Dessutom måste kvinnornas situation tas i extra nogsam betraktelse. Kvinnor kommer senare ut i arbetslivet, ofta i låglöneyrken inom vård och omsorg, där fasta anställningar är om inte sällsynta så begränsade. Pensionen blir därefter; mycket låg.
Sverige är dessutom ensamma om att beskatta pensionärer mer än löntagare. Enligt statsminister Fredrik Reinfeldt ska skillnaden i skattetryck finnas kvar. Ytterligare en orättvisa.
Det är omkring 2 miljoner pensionärer som kan rösta nästa år. Det kommer att ha betydelse.