En strejk som ger hopp
SEGDRAGET. Vårdstrejken har utökats samtidigt som medlarna tagit nya initiativ. Landstinget i Sörmland har ännu inte drabbats. Mycket beroende på att man ställt upp för goda löneuppgörelser, men visst finns det även kritik mot de tre landsting som skött sig bra för att ge sjuksköterskefacket hyggliga löner. Det går för sakta även i dessa.
Det kanske inte blir en snabb lösning på vårdkonflikten, men kampen för bättre löner inom vård och omsorg är viktig.
Foto: Anders Westergren
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Många har lägre lön än så. En månadslön på 20 000 kronor är inte ovanlig. Detta efter högskolestudier och studieskulder. Det är inte förvånande att vårdfacket satt ner foten.
Under den hittills korta strejkperioden ökar däremot kritiken mot Vårdförbundet i borgerliga media. Här menas att förbundet saknar stöd från både politiskt håll och från andra fackförbund. Visst är det märkligt med vilka filttofflor som socialdemokraterna agerat i denna konflikt.
LO-facken sitter tysta. Var finns solidariteten? Gäller den bara vissa arbetstagare? Kommunal, som organiserar så många som jobbar inom vård och omsorg borde säga ifrån, men tystnaden är massiv.
Själv har jag människor nära mig som jobbar inom sjukvården och som är medlemmar i Kommunal. De undrar varför den fackliga uppslutningen för sjuksköterskorna är så svag. De menar att Vårdfackets strejk gynnar alla kvinnodominerade yrken. Någon måste ploga. Ta fighten, som det hette under en av Kommunals strejker.
En hopplös strejk, skriver Dagens Nyheter i en ledare. Det krävs att gräva djupt när man befinner sig i argumentnöd. Istället för att ställa sig bakom en rättvis strejk ironiserar man över de många kvinnor som nu gått ut i konflikt. Budskapet: Tjejer, ni är hopplösa.
I dag är drygt 7 000 sjuksköterskor i strejk. Det innebär ingen katastrof för svensk sjukvård. Akut sjuka får sin vård. Liv kommer inte att offras för att sjuksköterskorna kämpar för att få bättre lön, medan DNs ledarsida, utan faktiskt underlag, menar att tusentals patienter kommer att lida och att människor även riskerar att dö i onödan.
Någon måtta på argumenten måste det det ändå vara men vad kan man vänta sig ifrån en ledarredaktion som sedan länge ansett att fackföreningsrörelsen överlevt sig själv?
En sjuksköterska tjänar drygt 20 000 i månaden medan en ledarskribent på DN lyfter mer än det dubbla. Ändå har DN mage att från sin upplysta position se ner på dem som kräver rättvisare löner för ett jobb som så gott som varje dag handlar om människors liv och död. Allt visar dessutom att svenska folket ställer upp på systrarnas kamp för bättre löner. Kanske märkligt utifrån en Stockholmshorisont, men vi som lever ute i det vanliga Sverige menar att sjuksköterskorna måste få mer betalt för sitt jobb. Svårare är det inte . På samma sätt som vi vill att barnskötare, undersköterskor och alla andra som jobbar inom vård och omsorg måste få bättre löner. Utan alla dessa stannar Sverige.
Sedan vet vi att en strejk inte alltid leder till de uppsatta målen. Vårdförbundet vill att lönen ska öka med 1 700 kronor i månaden. Inte orimligt. Och att ingångslönen för en högskoleutbildad sjuksköterska ska vara 22 000 kronor. Inte fel, men det krävs en kompromiss för att nå en lösning. Att hitta den kan ta tid och kan bli påfrestande för bägge parter.
Landets största största morgontidning har sin bild av vårdkonflikten: Vårdförbundet och dess 75 000 medlemmar befinner sig på en vansinnesfärd, heter det. När kvinnor vill ha rätt lön är det vansinne, men när landets direktörer får mångmiljoner i bonus, är de värda varenda krona. De är ju speciella människor och dessutom män, men våra vardagshjältar finns i vård och omsorg.
Så ställ upp för sjuksköterskorna. Deras strejk ger hopp för alla lågavlönade kvinnor.