En statsminister hunnen halvvägs
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Fotbolls-VM på hemmaplan, Richard Dahl Europamästare i höjdhopp (2.12) och Ingemar Johansson knockar Eddie Machen inför rekordpublik på Nya Ullevi.
Ingetdera får dock något större utrymme av Sveriges dagboksskrivande statsminister. (Jo, Ingo träffar han faktiskt som hastigast: "...en trevlig yngling, säkert inte utan intelligens..") I efterhand går det väl att ursäkta Tage Erlander med att han har en del annat att tänka på.
Pensionsfrågan är alltjämt olöst, regeringen tvingas utlysa nyval. På själva pingstaftonen finner vi honom därför ombord på nattåget norrut i stället för med familjen på Harpsund; han ska hålla valmöten i Norrbotten och Västerbotten.
På hemvägen är det en ovanligt nöjd Erlander som summerar: I Älvsbyn 2 000, i Kalix dubbelt så många, överallt bra stämning.
Extravalet den 1 juni blir också en oväntad framgång för socialdemokraterna, plus fem mandat. Fast ändå inte tillräckligt för egen majoritet. Som historien lär oss ska det ju sen också krävas en avhoppad folkpartist, Ture Königson, för att slutgiltigt föra ATP-reformen i hamn året därpå.
Internationellt är det mest Libanonkrisen som bekymrar. Sverige sitter för första gången i FN:s säkerhetsråd vilket gör krisen extra het för den svenske statsministern.
Inne på nionde volymen är det naturligt nog en betydligt säkrare Erlander än vi mött tidigare. Utfallen mot medarbetare och politiska motståndare har mildrats, självanklagelserna lika så.
Men blandningen av svartsyn och galghumor är densamma. Noteringen den 30 april är typisk: "Mehr ringer och tycker att allting går bra. Farliga tecken."
Som läsare noterar man också att det Harpsund som han först inte för sitt liv ville ha nu blivit honom nästan oumbärligt. Det är där familjen samlas, det är dit han tar besökare och dit han flyr för att få tänka i fred.
På resorna är det oftast fortfarande tåget som gäller. Både då han är ute i parti-ärenden och då han på juldagen traditionsenligt hälsar på mor hemma i Värmland.
Rörelsens tidningar är en ständig huvudvärk. Det gamla flaggskeppet Morgon-Tidningen går i graven och partiredaktörernas politiska förstånd tycks han inte ge mycket för.
En idé är att låta Olof Palme bli chef för den av LO nyss förvärvade Stockholms-Tidningen. Men Arne Geijer har redan lovat Victor Vinde det jobbet. Hans egna avgångstankar vill heller inte släppa: att bli universitetskansler lockar. Kommunalvalet på hösten är hans sista val som partiordförande; det är han tämligen säker på.
I själva verket har han, som vi vet, knappt hunnit halvvägs i sin rekordlånga statsministerkarriär.
Erlanders dagböcker ger oss fortlöpande en unik och ofta underhållande insyn i en statsministers tankar, läsning och stämningslägen.
Dagens strängt påpassade politiker hinner förmodligen knappt tänka, än mindre skriva dagbok.
Fast vem vet, Reinfeldt har kanske även han en liten bok där han avreagerar sig och plitar ner vad han egentligen tycker om Borg, Maud Olofsson och de andra. Mona Sahlin inte att förglömma.
Synd i så fall om vi ska behöva vänta femtio år på att få läsa det.