"Vi vill ha sex timmars arbetsdag" stod det på mitt plakat i tisdags. 1:a maj, arbetarrörelsens högtidsdag var till en början starkt förknippad med kampen för åtta timmars arbetsdag. Nu är det dags för nästa steg. Argumenten för en arbetstidsförkortning är många. Men jag tänkte börja med de små; barnen.
En tvååring som i dag har två heltidsarbetande föräldrar kan behöva spendera nio timmar av sin vakna tid på dagis. Dagis, som ska vara en pedagogisk plats för lärande har många viktiga funktioner att fylla. Men att nio timmar per dag där är alldeles för länge råder det ingen tvekan om. Många föräldrar löser detta - dels på grund av det dåliga mammasamvetet, dels på grund av hetsen från andra föräldrar - genom att ena föräldern (i regel mamman) går ner på deltid. 2010 hade 81 procent av alla barn en mamma som jobbade, 23 procent av dessa jobbade deltid. De motsvarande pappasiffrorna var 92 procent respektive 5 procent.
Kvinnornas icke-jobbande drabbar samtliga av oss kvinnor i och med att vår löneutveckling går betydligt mycket långsammare än männens, samtidigt som man personligen drabbas av att inte jobba då man får en mindre pension och givetvis mindre pengar på kontot. I genomsnitt har män 16 procent högre lön än kvinnor. Ett av skälen till det är just att kvinnor jobbar mer deltid.
Genom att förkorta arbetsdagen med två timmar skulle många idag deltidsarbetande kvinnor helt plötsligt jobba heltid och dessutom tjäna därefter. För givetvis menar jag en arbetstidsförkortning med bibehållen lön. I praktiken skulle det innebära en utebliven löneförhöjning ett antal år framöver, men så många andra vinster.
I dag är den verkliga pensionsåldern i Sverige 62 år, det är inte särskilt många som orkar hela vägen fram till 65. Och ändå pratar man om att höja pensionsåldern. Jag förstår att vi måste jobba längre för att klara av välfärdsförsörjningen, med vår allt mer ålderstigna befolkning. Men för att orka jobba längre, måste vi skruva ner på tempot. Vi har förkortat arbetstiden många gånger tidigare och varje gång har resultatet varit positivt. Inte bara vi skonas från förslitningsskador, utan även vår planet skonas från överkonsumtion då vi tar ut produktivitetsökningar i form av förkortad arbetstid istället för lönepåslag.
Vi blir allt mer effektiva varje år, men ändå blir vi aldrig nöjda. Genom att sänka arbetstiden och bli fler som delar på jobben och lönerna, minskar den ekonomiska ojämlikheten också. Det finns ingen smartare reform, som i ett slag ökar jämställdheten, minskar de ekonomiska klyftorna, minskar belastningen på ekosystemet och gör folk friskare och ledigare på en endaste gång. Så jag säger det igen; vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag!