En sliten jubilar
CENTERPARTIET I går firade Centerpartiet hundraårsjubileum. Som födelse brukar centerpartisterna räkna det upprop som bonden Carl Berglund gjorde i tidningen Landsbygden 1910 under parollen "Bröder låtom oss enas". Själva Bondeförbundet bildades först några år senare.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Industri, kapital och arbete var för sig och på de mest skilda områden sluta sig samman i föreningar för att skaffa sig större inflytande i allmänna angelägenheter och bereda sig större fördelar i ekonomiskt avseende.
Den jordbrukande befolkningen allena tycks inte förstå sina intressen, utan låter sig ledas och exploateras av de övriga. Följderna bli givetvis förlustbringande för den stora massan av dem. De måste, om någon rättelse skall komma till stånd, taga sina sociala och politiska intressen i egen hand."
Det är intressant att notera likheterna mellan den samhällssyn som den framväxande bonderörelsen företrädde och den socialdemokratiska samhällssynen. Det är utifrån denna grund lätt att förstå att båda dessa partier också kom att byggas upp utifrån ett folkrörelseideal. På många sätt stod Bondeförbundet för en i grunden mycket pragmatisk och samarbetsinriktad hållning och höll också dörrarna öppna för samarbete såväl högerut som vänsterut i svensk politik.
Under trettiotalet tog också arbetarrörelsen och bonderörelsen gemensamt ansvar för den krispolitik genom ett av svensk politiks mest klassiska samarbeten över blockgränsen. Under åren 1951-57 samregerade centerledaren Hedlund och S-ledaren Erlander . Men tiderna förändrades.
Centerpartiets verkliga storhetstid kom under Torbjörn Fälldins ledarskap, då partiet också lyckades erövra statsministerposten i den borgerliga regering som tog makten 1976. Förutom under en del av den tid då Olof Johanssons satt som partiledare har dörren för samarbete med Socialdemokraterna i stort sett varit stängd. Detta har också blivit allt mer cementerat under Maud Olofssons tioåriga partiledarskap. Partiet har gjort en ordentlig högersväng och i många frågor positionerat sig klart till höger om de nya Moderaterna.
Maud Olofssons högerstrategi har inte varit särskilt framgångsrik. Väljarsympatierna har dalat och partiets roll i svensk politik har blivit allt mer diffus. I de senaste opinionsmätningarna fortsätter också partiets kräftgång med fortsatta bottennoteringar. Missnöjet med Maud Olofssons ledarskap växer och den öppna kritik som kommit från olika gamla Center-rävar har varit hård mot den nyorientering som hon genomfört.
Frågan är om Centerpartiet egentligen fyller någon större funktion i svensk rikspolitik idag. Man har i stort sett övergivit sina kärnväljare och haft svårt att hitta en profil som fyller något tomrum bland de övriga borgerliga partierna. Just nu känns det mest som om Centerns huvudsakliga uppgift är att fungera som alibi på högerkanten för att Moderaterna ska framstå som mindre höger än de i verkligheten är.
Man kan verkligen undra vad Carl Berglund skulle ha tyckt om dagens Centerparti.