LEDARE: En sjukvård behövs för alla

I valrörelsen lovade Fredrik Reinfeldt att inga akutsjukhus skulle säljas ut. I dag är detta löfte glömt eller förpassat till papperskorgen. Nu öppnas för allehanda ägarformer och akutsjukvården är inte längre helig. Även här kan det finnas någon glad entreprenör som kan ta över.
Hittills har regeringsalliansens sjukvårdspolitik mest å ena sidan handlat om att säga en sak utåt och å andra sidan jobba som små bävrar för att konkurrensutsätta svensk sjukvård. Samtidigt är alla inom sjukvården överens om att det krävs genomgripande strukturella förändringar för att sjukvården ska bli mer jämställd och rättvis.

För att komma till rätta med problemen krävs mer personal med god grundutbildning och med en lön som premierar det stora ansvaret. I dag sliter många hårt inom sjukvården. De anställda själva uppmärksammar ständigt ansvariga på det faktum att antalet anställda inte räcker till för en väl fungerande sjukvård.
Samtidigt säger statistiken att antalet långtidssjukskrivna bland Kommunals kvinnor är tre gånger högre än bland andra grupper och att alltför många tvingas till otrygga timanställningar. Kommuner och landsting är verkligen inga mönsterarbetsgivare.

När detta faktum förs uppåt i organisationen tycks det alltför ofta bagatelliseras. Brist på förståelse och medkänsla från de politiska räknenissarnas sida spär på missnöjet bland anställda och vårdtagare och skapar osäkerhet om vårdens framtida inriktning.
Landstingen har i grunden bra läkare och en personal som ger järnet, men som motvalls ofta konfronteras med en politisk sjukvårdsbyråkrati som är sig själv närmast. Bristerna gör att människor som köar för specialistvård inom hjärt- eller cancersjukvård i värsta fall dör i väntan på operation.
Vi har i media fått läsa flera
exempel på detta under senare år. Helt onödiga tragedier. Problemen i svensk sjukvård tydliggörs genom de växande köerna, genom bristen på viktiga resurspersoner, och genom att flera landsting har svårt att få ekonomin att gå ihop trots ständigt pågående rationaliseringar och besparingar.

När man synar problemen inom sjukvården behöver man inte vara specialist för att upptäcka hur olika problem går in i varandra. Är det någon länk i vårdkedjan som är svag, eller som fattas, ackumuleras problemen genom hela kedjan. Det drabbar enskilda, men också
sjukvården generellt.
Inom den viktiga primärvården är omsättningen på läkare stor. Den kontinuitet som borde vara självklar existerar inte. Primärvården är minst lika överbelastad som all annan vård. Så rullar det på. Ansvariga politiker tittar mer på debet och kredit än på vårdkedjans olika beståndsdelar och vårdens kvalitet.

Vi måste självfallet ha en så effektiv sjukvård som möjligt, men ambitionen måste därutöver vara att ge alla i vårt samhälle en tillgänglig och god sjukvård. Här börjar bristerna bli synliga, men sjukvård behöver vi alla någon gång. Då vill vi att den ska fungera.
Både för oss själva och för våra anhöriga.

Sjukvården får aldrig bli en affärsidé med vinstkrav. Alla behöver vi någon gång vård. Då ska den fungera och vara lika för alla.

Ledare: En sjukvård behövs för alla