En segerviss Mona
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det som satte sig mest i sinnet av alla dessa möten var den optimism och tillförsikt som alla hade inför det kommande valet. SSU-ordförande Jytte Guteland beskrev bland annat situation ute bland de unga där undersökningar visar att S har ett stöd på dryga 43 procent att jämföras med den samlade borgerliga alliansens stöd på ca 28 procent. Det är naturligtvis glädjande, men också otroligt förpliktigande. SSU-kravet på 25 procent valbara kandidater under 35 år känns mer och mer berättigat ju mer jag funderar på det." Vi måste visa att vi älskar ungdomarna lika mycket som de älskar oss", som Jytte så väl uttryckte det. "Annars vänder vi ungdomen ryggen och sviker igen".
På LO fick vi träffa en energisk och sprudlande optimistisk Wanja Lundby-Wedin, som fullständigt strålade av självförtroende och framtidstro men som också uttryckte stor oro för alla de som är varslade, arbetslösa och sjukskrivna och som nu får uppleva ett samhälle där borgarna försöker förvandla deras situation från ett samhällsproblem till ett individualiserat problem. Detta riskerar att påtagligt öka den känsla av misslyckande den enskilde känner och känslan av att fullständigt att stå utanför samhällets gemenskap och vara helt ensam. Wanja beskrev skillnaden så tydligt gentemot den förra krisen när alla talade om sjukskrivningarna och arbetslösheten som ett problem som samhället måste lösa, medan den borgerliga alliansen nu talar om att individen måste motiveras att söka jobb. Problemet ligger alltså, enligt Reinfeldt & co hos dig själv om du hamnar i det de kallar för utanförskap. Vi Socialdemokrater är övertygade om att problemen är av strukturell art och att det är politiken som måste agera för förändring.
Men starkaste intrycket gjorde ändå Mona. Det var en helt annan Mona än vi sett på länge. En stridslysten, självsäker och övertygande Mona som såg fram mot kongressen så att hon äntligen får chans att tala om vår konkreta politik som partiet då enats om efter två års rådslagsarbete. Mona berättade om hur mycket hon längtat efter den här kongressen, men också om hur viktigt rådslagsarbetet varit för partiet internt. Den politik som S efter kongressen landat i är så väl förankrad att partiet på stark och enad front kan agera som det självklara regeringsalternativ vi är tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Det var en segerviss Mona som beskrev hur väl samarbetet med de två övriga partierna fungerar. Att den tuffa biten var att få ihop samarbetet och att hon nu inte ser några frågor som kan stjälpa samarbetet. Att partierna lade fram olika budgetalternativ var enligt Mona ett led i arbetet att profilera de olika partierna för att inte gå i den utsmetningsfälla som borgerligheten fastnat i med Moderaternas totala dominans. Mona betonade vikten av tre olika partier med olika profiler och styrkor och att den rödgröna oppositionen bygger på att ta vara på varandra, inte utplåna varandra i utsmetningens och likriktningens namn.
Det var också en segerviss Mona som berättade partiets viktigaste fokusområden inför valet - jobben, kunskapen, välfärden, den gröna omställningen, barn och ungdomars villkor och en regionalpolitik som såväl omfattar spännande, moderna storstäder som en levande landsbygd i tillväxt.
Det var en rad segervissa ledarskribenter som lämnade Mona fyllda av framtidstro, optimism och kämpaglöd. Jag hoppas att ni alla kommer få möta Mona på det viset under tiden fram till valet. Hon utstrålade styrka och kraft, kämpaglöd och iver. Men framförallt utstrålade Mona seger!