En regionalpolitik värd namnet
Sverige behöver en tydligare och kraftfullare regionalpolitik som bygger på förståelse för det ömsesidiga beroende mellan Sveriges regioner och de olika regionernas särart och betydelse för Sveriges välstånd och välfärd.
En av de viktigaste uppdragen för den rödgröna oppositionen är att vid en valseger genomföra en ambitionshöjning när det gäller den svenska regionalpolitiken. Den svenska regionalpolitiken måste dessutom fokusera på regionernas särart och möjligheter till utveckling.
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den svenska regionalpolitiken måste byta fokus. Tidigare har regionalpolitiken mycket varit en politik för de stackars områden i glesbygd och landsbygd som inte klarar sig själva. Inget fokus kan vara mer felaktigt. Vi behöver en kraftfull politik som antar synsättet att regionalpolitik handlar om att formulera tillväxtstrategier för hela landet och preciserar utvecklingsstrategier för landets olika regioner. Strategier som bygger på det oomtvistade faktum att Sveriges regioner är sammanlänkade i ett system av produktion och transporter, där företag, naturresurser och arbetskraft finns i alla delar av landet, och där ingen region klarar sig utan de andra, vilket knyter landet samman till en enhet.
Grunden för den svenska regionalpolitiken är solidaritet mellan människor och regioner. För Socialdemokraterna är det ur ideologiskt perspektiv grundläggande att denna solidaritet bevaras. Det kommunala skatteutjämningssystemet måste därför ses som den bärande stenen i valvet för den svenska regionalpolitiken. En kommunalekonomisk utjämning är ett viktigt verktyg för att kommuner, landsting och regioner själva ska kunna föra en egen utvecklingspolitik och ta ansvar för den egna framtiden. Den kommunala utjämningen är garanten för en likvärdig kvalitet i välfärdstjänsterna. Detta är av vikt för att upprätthålla attraktiviteten i de skilda kommunerna och regionerna så att inte befolkningsminskningen ökar i de kommuner och regioner som redan nu är hårt drabbade av kraftigt minskande befolkning hög strukturell arbetslöshet och uppoch nervänd ålderspyramid.
Den svenska regionalpolitiken måste också omfatta lösningar på de snabbväxande storstädernas problem. De påfrestningar på välfärden som dessa regioner står inför kan inte förnekas. Socialdemokratin måste kunna presentera förslag på lösningar på dessa problem för att bli trovärdiga i de regionalpolitiska frågorna.
En regionalpolitik värd namnet måste bygga på insikten att den ekonomiska tillväxten i Sverige är summan av tillväxten i landets alla delar, och att de statliga utvecklingsinsatserna måste vara inriktade på att regionerna ska få möjlighet att växa och utvecklas efter sina särskilda förutsättningar. Den regionala utvecklingspolitiken måste ha som utgångspunkt att bidra till att skapa en hållbar tillväxt i hela landet, med väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner och en god servicenivå i alla delar av landet.
Den svenska regionalpolitiken måste återupprättas och ambitionsnivån höjas avsevärt. Det "tycka synd om"-syndrom som under lång tid tyvärr på många sätt präglat de regionalpolitiska diskussionerna måste förpassas in i historiens glömska. Nu är det tillväxt och utveckling som ska stå i fokus för svensk regionalpolitik. Det är regionalpolitik för framtiden.