En regering "på marginalen"
USA och världen hoppas på Obama. Sverige hoppas på Reinfeldt. Han slår ifrån sig. Säger att han inte har några mirakelkurer. Mirakel är inte heller vad folket förväntar sig. Bara offensiv politik för att dämpa effekterna av en djup lågkonjunktur.
Fredrik Reinfeldt (M) marginaliserar sin regerings politiska förmåga. En ny blygsam sida hos den Nymoderate statsministern.
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Reinfeldt ärvde ett land med goda statsfinanser, värdefulla allmänna tillgångar som gav återbäring till staten och starka socialförsäkringar som innebar att medborgarna i tider av sjukdom och arbetslöshet ändå hade en någorlunda anständig ersättning att försörja sig på.
Tillgångarna rivstartade regeringen Reinfeldt med att realisera ut, a-kassan försämrades och fördyrades så att en halv miljon löntagare inte längre ansåg sig ha råd att vara med, sjuka utförsäkras och ska i djup lågkonjunktur söka jobb hos arbetsgivare som vill anställa även sjuka.
I glödande högkonjunktur sänkte regeringen Reinfeldt skatterna med 50 miljarder kronor för att stimulera ekonomin och skapa jobb. Det fungerade inte, eftersom absoluta merparten gick till dem som redan hade nog. Konjunkturen dyker som en komet. Arbetslösheten stiger. Varslen haglar från alla håll och väntas när som helst slå rekorden från 90-talets krisår.
Industrin, handeln, kommuner och landsting ropar på extramiljarder för att i denna svåra tid stimulera ekonomin, tillskapa jobb och rädda dem som finns. Den moderatledda regeringen Reinfeldt står passiv och kallar kraven på stimulansåtgärder lättsinniga vänsterexperiment och tro på mirakelkurer.
Fredrik Reinfeldt pekar på omvärlden. Krisen kommer utifrån säger han och att det bara är "på marginalen"en regering kan påverka. Av den blygsamheten märktes ingenting under valrörelsen. Då skulle de Nya Moderaterna och Den Nya Arbetarregeringen sätta en och en halv miljon människor i arbete. Den stora armén arbetslösa bidragstagare som befann sig i Utanförskapet. Ett mytomspunnet ställe det pratas tyst om numera.
Sant är att finanskrisen och lågkonjunkturen kommer utifrån. Från omvärlden. Det gjorde också den ekonomiska uppgången och högkonjunkturen. Något regeringen Reinfeldt aldrig erkänt. En regerings uppgift kan emellertid inte vara att sitta passiv och se konjunkturer komma och gå. En regering förväntas regera och bedriva den politik rådande tider kräver.
"På marginalen", om det är så statsministern ser en regerings verksamhetsområde, finns mycket att göra. Saknar regeringen uppslag finns det gott om förslag från fack och näringsliv, från politisk opposition och respekterade nationalekonomer. Exempel följer här:
Extra statsbidrag till kommuner och landsting kopplat till uppsägningsstopp. Om inte hotas 20 000 anställningar från norr till söder och kärnverksamheten vård, omsorg och skola.
Permitteringslön istället för uppsägning. Ekonomiskt stöd så att äldre arbetskraft, om de så önskar, kan gå och lämna plats för yngre. Arbetsmarknadsutbildningar för jobben i nästa högkonjunktur.
Investering i vägar, järnvägar (tillkomsten av Norrbotniabanan får allt större betydelse för regionens överlevnad och utveckling), bidrag till upprustning av skolor, sjukhus och hyreshus. Extra barnbidrag, återställd möjlighet att deltidsstämpla, stärkt a-kassa och full amnesti för dem som flytt att återvända till försäkringen. Stoppad utförsäkring av sjukskrivna.
På söndagens DN Debatt manar ekonomiprofessor Assar Lindbeck regeringen att agera. Finanserna är starka och utrymmet för en expansiv finanspolitik stort. Regeringen har råd att satsa. Däremot inte att låta bli.