En regering med dålig insikt
Alliansregeringen. Ibland undrar man om alliansregeringen tror att folk är helt korkade. Turerna kring Mats Odells ännu icke helt avslutade äventyr med Carnegie är belysande. Medan Odell inte är kapabel att agera på egen hand hörs inte ett ord från landets statsminister. I botten handlar det om att sälja ut statliga bolag värda minst 200 miljarder kronor.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ska inte en statsminister ta ansvar för sin regering? När det går snett borde han erkänna detta och klargöra att Mats Odell inte är vuxen den uppgift som han som regeringschef ålagt honom. Så sker inte. Tystnaden breder ut sig.
Vi har en regering som inte vågar och som numer går i filttofflor livrädda för att göra bort sig. Samtidigt sker klavertrampen i god takt. Minister efter minister. Den nya arbetarregeringen predikar egennyttas budskap. Solidaritet och trygghet finns inte med på dagordningen.
Regeringens dryga första år är en märklig resa med den ena skandalen efter den andra. Redan har tre ministrar tvingats avgå eller avgått på egen begäran.
Nu har Mats Odell, enligt egen utsago en särskild, kristen human syn på hur personfrågor ska skötas. Därför valde han att låta sina Carnegie-medarbetare själva begära avsked efter fem-sex dagars överväganden. Tyvärr har han inte självinsikten att han i egen hög person innebär en tyngre belastning för högerregeringen än sina medarbetare.
Så fort han i närtid rör i utförsäljningen av de statliga bolagen kommer han att synas och påminnas om sitt tidigare misslyckande. I Synovates septembermätning, publicerad i bland annat Dagens Nyheter, fick kristdemokraterna 3,9 procent av väljarstödet. Det lär inte bli bättre i oktobermätningen.
Medborgarna är inte dumma och kan inte dras vid näsan. Att sälja ut statliga bolag handlar om våra gemensamma tillgångar. Dessa får inte förskingras för att en glad amatör leder utauktioneringen.
Dessutom visar alla opinionsmätningar att svenska folket är emot regeringens planerade utförsäljningar, men den liberala låt-gå-politiken går förstås före vad medborgarna tycker. Så fortsätt Odell! Tillsammans med dina kolleger i regeringen behövs det inte längre någon politisk opposition. Det nya arbetarpartiet och dess stödpartier sköter både regerande och formerar oppositionen.
Samtidigt undrar man om det verkligen ska vara så att en statsminister inte ska synas eller höras? Borgerliga media står med mössan i hand och bugar medan opinionssiffrorna rasar. Den tyste Reinfeldt kanske bidar sin tid.
I förhoppningen att tystnaden i sin innehållslöshet kan ge ett framtida utbyte.
Är Reinfeldt så trevlig att det inte spelar någon roll att han vill att sjuka och arbetslösa ska betala skattesänkningar för friska med jobb? Är han så mystrevlig att det inte spelar någon roll att han avskaffat av förmögenhetsskatten för att berika dem som redan har?
För att inte tala om katastrofen med förändringarna i a-kassan. Allt färre är försäkrade och kassorna börjar få problem att klara ersättningarna för dem som finns kvar. Ett dråpslag mot både människor och den svenska modellen.
Går allt detta oss förbi? Knappast. Människor glömmer inte så lätt. Högeralliansens och Reinfeldt hoppas naturligtvis att allt som hittills gjorts ska vara glömt om ett par år. Så kommer självfallet inte att ske.