Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En gång befann jag mig på en pub på Nya Zeeland, vilket som ni vet inte bara är bakgrundsceneri till Sagan Om Ringen utan också befinner sig ganska exakt på andra sidan jordklotet. Där träffade jag en svensk, alltså inte en person med svenskt pass, utan en som talade mitt tungomål, hade en oemotståndlig längtan efter att bli full på midsommarafton och visste vem Jan-Erik Lyck var.<p>Jag blev mycket upprymd. Det var, har jag förstått nu efteråt, ett utslag av strukturell rasism. Jag har plötsligt känslor för en person från Västergötland som översteg dem jag har för folk från Sydön. Plötsligt var det nyzeeländarna som var utbölingar och vi var ?vi?.<p><p>Denna tendens att klänga fast oss vid dem som vi har gemensamma traditioner och vanor med betraktar många som ett samhällsproblem. Andra ser vi-känslan som en förutsättning för att samhället ska kunna fungera. Utan en begränsad krets av ?vi? blir all gemenskap förvandlad till anonyma personnummer.<p>Alla som är politiskt korrekta försöker argumentera dels för att vi ska skapa rättvisa mellan olika människogrupper samtidigt som de kritiserar alla försök att dela in samhället i grupper.<p><p>Helt riktigt påpekas att det svenska samhället har en massa uteslutande mekanismer som stänger ute andra grupper än de egna. Svenskarna gör skillnad på ?vi? och ?dom?. Därför hamnar några utanför.<p>Vi utesluter människor med konstiga efternamn från arbetsplatserna, förvisar invandrare till kolonier utanför sina egna villa- och radhusområden, väljer att närma oss människor med liknande bakgrund som vår egen.<p>Detta är något som måste bekämpas om vi ska integrera samhället, göra alla delaktiga, ge alla dem som nu känner sig utanför lite mer hemkänsla.<p><p>Men detta kan vi inte göra utan att först se vilka grupper som är utanför. Vi kan exempelvis inte dela in världen i ?födda i Sverige? och ?födda utanför Sverige?, utan måste gå in mer i detalj för att se vilka ekonomiska, kulturella och andra faktorer som gör att människor hamnar utanför.<p>Diskussionen om samhället har riktats in på att lyfta fram olika grupper som viktiga att ge ökad representation. Det är en ständig kamp att öka antalet kvinnor, yngre (eller äldre), arbetarklass, utomnordiska invandrare, folk utanför Stockholmsområdet, HBT-människor, etcetera.<p><p>Men om vi delar in befolkningen i olika etniska grupper för att visa på orättvisor på arbetsmarknaden, i de folkvalda församlingarna och inför domstolen, så måste vi också göra samma sak när vi diskuterar sjukskrivningar, kriminalitet och arbetssökande.<p>Vi kan inte peka på kommunfullmäktige och säga ?se så underrepresenterade utomnordiska invandrare är? och sedan peka på fängelset och säga ?jag ser ingenting?.<p>Det är först när vi bestämmer oss för att se det vi ser som vi kan göra något åt problemet.<p>PS: Jan-Erik Lyck spelade i samma kedja som Lars-Göran Nilsson och Hans Virus Lindberg, under Brynäs förra storhetstid.</KrönikaText><KrönikaCitat>Jag blev mycket upprymd. Det var, har jag förstått nu efteråt, ett utslag av strukturell rasism.
