En prostituerad hjärna
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag tycker att Östergren har många poänger. Den fråga jag ställer mig är vad det är för skillnad på att sälja sitt kön och andra slag av försäljning där vi sätter ett pris på våra kroppsliga förmågor.
Proffsboxaren är ett exempel. Vi svenskar har förbjudit proffsboxning, men det är helt i sin ordning att titta på matcher på tv. Däremot är det alltjämt skamligt att titta på porrfilm.
I fabrikssamhället säljer människors sin arbetskraft i form av muskler. Inte sällan i ett visst underläge mot den som köper. Och i takt med att mekaniseringen och globaliseringen förändrat ekonomin har vi i allt högre grad börjat sälja våra kunskaper. Det är hjärnan som blivit satt på marknaden.
Det finns flera svar på frågan om vad det är för skillnad att sälja sin hjärna och sin rumpa. Ett svar är att det där med att sälja rumpan är omoraliskt, det är förkastligt, det är onaturligt, vår inre röst skriker att det är fel, fel, fel. Det är den moraliska ståndpunkten, som bryter staven över allt som har med sex att göra.
Här spökar arvet från Augustinus, den kyrkofader som gjorde kristendomen till en sexualfientlig ideströmning och besegrade de betydligt mer frigjorda pelagianerna, som predikade lusten och kärleken i vårt nu existerande jordeliv.
Ett annat svar på frågan varför det är okej att sälja sin hjärna men inte sitt kön är att vi lever i en könsmaktsordning där männen har övertaget. I ett sådant samhälle blir prostitution en del av förtrycket. Därför reproducerar den som köper sex ett förtryckarsystem. Och pornografin är en slags propaganda för fortsatt mansmakt.
Konsekvensen av detta svar är exempelvis att homosexuell prostitution och pornografi inte riktigt är samma sak. Bögar kan sälja rumpa, de är ju också revoltörer mot den heterosexuella maktstrukturen. Det kan också finnas "jämställd porr" som är helt i sin ordning.
Det som Östergrens bok leder fram till, tror jag, är att vi lär oss skilja på dessa två argumentationslinjer. I den svenska debatten har de dock slagit följe med varandra. Moralkärringarna (av alla kön) har tvinnat ihop sin sexualneuros med kritikerna av manssamhället. Vänstern kommer in i den här frågeställningen med ett maktperspektiv och en radikal förändringsagenda, men de kommer ut ur debatten som en samling lea sexualneurotiker.
Förhoppningsvis kommer några att läsa Östergrens bok och få en mer nyanserad syn på sin omgivning. Jag tror inte att det finns någon större politisk framtid för rörelser som blir hysteriska över reklampelare med fruntimmerstrosor. Eller karlkalsonger, för den delen.