Söndagens Sifomätning innehöll ett välkommet besked. Sverigedemokraterna backar till den lägsta nivån sedan 2015. Från 17,8 procent till 15,0 procent i den aktuella oktobermätningen.
Det kommer inte som en överraskning att de SD-flyende nu väljer Moderaterna som sitt nya bästa parti. M går fram med 2,4 procent. Ett resultat av att den färske moderatledaren Ulf Kristersson lagt sin politik något mer till höger. Ett moderat återtåg till tiden före Reinfeldt.
I sin gammermoderata retorik ser Kristersson inte överraskande Socialdemokraterna som orkeslösa och fyllda av motstridiga besked och missade möjligheter att profilera en ny politik för Sverige. Nu ska det bli ändring på det. Bland annat med en tuffare migrationspoilitik.
Inget nytt under solen alltså. Ulf Kristersson dammar av gammal retorik, och vi anar åter individualismens och egoismens budskap. Det nämndes inte så mycket om solidaritet och rättvisa i Kristerssons framträdande vid partistämman i Örebro.
Nu är det ett fåtal som vill se en politik som syftar till att vidga de redan växande samhällsklyftorna. I stället är det allt fler som efterfrågar trygghet, riktiga jobb och en utbyggd välfärd.
Om det sade Kristersson inget.
Inget om att vi har en starkt könsuppdelade arbetsmarknad, där kvinnor jobbar i vård och omsorg och generellt i offentlig sektor medan männen återfinns i jobb inom det mer inkomstbringande privata näringslivet
Inget om att andelen del-och halvtidsanställda liksom jobb på obekväm arbetstid ökar i rasande takt. Och det är framförallt kvinnor i låglönejobb som drabbas av detta. En fördubbling tim-och deltidsjobb av skett under bara det senaste decenniet. Otrygga och osäkra anställningar breder ut sig.
I den moderata verkligheten vore det förstås mumma om arbetsmarknaden avreglerades helt och att den samlade fackföreningsrörelsen försvagades. Helst fritt fram för arbetsgivarens godtycke.
M säger sig vilja slå vakt om den svenska modellen. Högerns våta dröm är ett samhälle där politiken i princip har avskaffat sig själv. Där samhällets alla delar är en marknad och där den starkes rätt premieras.
Den ekonomiska utjämningen, och den stora offentliga sektorn som präglat Socialdemokratin, står i direkt kontrast till den drömmen. Den gemensamma välfärden urholkades under de åtta åren med den borgerliga fyrklövern vid makten. Smygande, men tydligt.
Moderaterna vill se ”strukturreformer” som på pappret innebär att de som redan har det bra ska få det ännu bättre. Om så sker får det simsalabim även den effekten att de allra svagaste även får sin lilla del av det nya välståndet.
Ett märkligt resonemang, vilket bottnar i en fåfäng övertro på att när de rika berikas faller också en skärv på dem som står längst ner på samhällsstegen.
Vårt samhälle är ingalunda färdigbyggt och brister kommer alltid att finnas. Landet måste, som det heter, byggas åter och åter. Behoven finns.
Vi behöver en bra sjukvård som är tillgänglig för alla. Vi behöver en skola som vi kan lita på, och som ger våra barn och ungdomar en bra start i livet. Vi måste ha en äldreomsorg, där våra gamla känner trygghet.
Det om något är framtidens politik.