Den rödgröna statsbudgeten är hoppingivande.
Den visar att det finns ett alternativ till den enkla skattesänknings- och privatiseringspolitik som präglade Sverige under de borgerliga regeringsåren.
Den nya regeringen prioriterar satsningar på jobben, välfärden och fördelningspolitiken före nya skattesänkningar.
- Fem miljarder kronor extra till skolan redan 2016.
- Större järnvägs-, bostads- och klimatinvesteringar.
- En storsatsning på arbetsmarknadsutbildning, extratjänster och trainee-platser för långtidsarbetslösa. Ett etableringspaket för nyanlända.
- Ett lyft för A-kassan och sjukförsäkringen. Förstärkt underhållsstöd för ensamstående föräldrar.
- Sänkt pensionärsskatt.
- Fri tandvård för ungdomar upp till 23 år från 2018 samt avgiftsfria preventivmedel för unga upp till 20 år.
- Avgiftsfri mammografi, avgiftsfria besök i öppenvården för alla över 85 år och en satsning på minskad psykisk ohälsa.
Det är insatser som kommer att göra skillnad och ha betydelse för jobben och tillväxten i ekonomin.
De borgerliga partierna kommer – i vanlig ordning – att yla om att S-politiken innebär en ”skattechock” som slår mot jobb och företagande.
Och det är korrekt att budgeten innebär skattehöjningar på drygt 20 miljarder kronor. Men det går inte att bara stirra på arbetsgivaravgiften, bolagsskatten eller andra skatter när man snackar om företagsklimatet i Sverige. Det finns annat som spelar större roll.
När OECD och World Economic Forum listar vad som skapar ekonomisk utveckling framhåller de faktorer som effektiva offentliga institutioner, högt politikerförtroende, utbildning, infrastruktur, bostadsbyggande och integration.
Annorlunda uttryckt: Det som finansieras över skattsedeln (skolor, vägar, järnvägar, offentlig service och annat) har en helt avgörande betydelse även för näringsklimatet.
Den som följt de senaste årens debatt vet dessutom att det finns massor av brister och eftersatta behov i det svenska samhället (vikande kunskapsresultat i skolan, järnvägskaos, dålig vägstandard i glesbygden, bostadsbrist, arbetslöshet, växande sociala klyftor).
Blå lågskattepolitik är ingen lösning på dessa problem. Blå lågskattepolitik ger inte fler lärare i skolan eller bättre järnvägar.
Därför finns många goda samhällsekonomiska argument för att investera mer i utbildning, infrastruktur, bostäder och jobbpolitik, även om det innebär något högre skatt.
Svenskt näringsliv är inte betjänt av att den offentliga sektorn förfaller eller att människor blir permanent utslagna från arbetsmarknaden.
Den sociala infrastrukturen (kvaliteten i skolor, sjukvård, äldreboenden, fritidsverksamhet med mera) har betydelse även för företagen och företagarna.
Enligt regeringens prognoser kommer den nya politiken att få tydlig effekt på arbetslöshetstalen.
Finansdepartementet räknar med att arbetslösheten kommer att vara nere i 6,2 procent år 2019, vilket ska jämföras med dagens nivå på nästan 8 procent.
Det är ett steg åt rätt håll. Men det krävs mer för att nå regeringens mål om att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020.
Till exempel borde regeringen snabbt göra verklighet av FunkA-utredningens förslag om en ordentlig höjning av lönebidragstaket.
Det vore en smart och effektiv åtgärd för att minska arbetslösheten även bland funktionshindrade.