En månad som borde avskaffas
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Januari borde strykas ur almanackan, ju förr desto bättre.
Att slippa denna månad och få gå direkt in i februari vore definitivt en mycket bättre början på ett nytt år än med nuvarande ordning.
Bäst jag tillfogar att detta är min personliga åsikt och inte nödvändigtvis förankrat hos någon ansvarig partinstans.
Januari är en månad som endast fakirer - möjligen - skulle sakna om den försvann.
Grinkall, grå, översnöade bilar, räkningar som samlats på hög, bantningsscheman och en stor tomhet efter all uppståndelse runt jul- och nyårshelgerna.
Dess antal dagar är inte 62 men det kan ofta kännas så.
De som påstår att det redan börjar ljusna om morgnarns är endera obotliga optimister eller också såna som stiger upp väldigt sent.
Inte ens en så allmänt avskydd månad som november kan mäta sig med januari ifråga om att vara depressionsbefrämjande. I november har man ändå lucior och den ljusa adventstiden att se fram emot, nu bara en till synes ändlös räcka av oxveckor fram till påsk.
Går det inte att stryka januari borde åtminstone helgerna förlängas ett par veckor. De konserter och glöggpartyn vi börjat tröttna på redan till Lucia vore vi faktiskt betydligt mer betjänta av nu.
Skalder har diktat om både april, maj, september och till och med november men ingen har veterligen varit så galen eller på örat att han/hon funnit januari värd att besjunga.
Dock finns det några rader av Helmer Grundström - hos vem annars? - som bättre än något annat fångar den typiska januarikänslan:
"Ingenstans gick en väg till Gud
och ändlöst fjärran låg våren."
Förr köade vi för att få räntan inskriven i våra bankböcker, men även den glädjen har bankerna numera bestulit oss på. Å andra sidan slipper vi räkna konsumkvitton, fast som inbiten kooperatör är jag inte riktigt säker på om det verkligen ska kallas ett framsteg.
En riktig höjdpunkt så här års förr var också när Nådiga luntan las fram.
Finansministern ensam, iförd både hängslen och livrem, höll show i teve och i mer än tjugo år på raken hette han Gunnar Sträng.
Strängs luntor innehöll ofta sprängstoff som sen ibland satte fart på det politiska blodomloppet i veckor och månader. Sen dess har vi haft finansministrar som hetat både Feldt, Mundebo, Wibble och Borg men Strängs like i den positionen får vi aldrig mer uppleva.
I januari har vi föga hjälp av naturen så glädjeämnena får vi försöka hitta på själva. Se Elloskatalogen som ett tidigt vårtecken, köpa hem en bukett tulpaner (billigare än en flaska vin) eller ta en sparktur i månskenet, förutsatt att grusbilarna inte varit framme.
I övrigt gäller bara en sak:
Bit i hop tänderna och håll ut!