En kongress till handlingarna

Summering När Socialdemokraterna nu har avslutat den 36:e kongressen i partiets 120-åriga historia kan man konstatera att detta varit en kongress där dramaturgin i stort sett är sig lik - samtidigt som denna kongress på många sätt brutit mot historien och dess vingslag.

Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX

Piteå2009-11-02 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I Widar Anderssons ledare i Folkbladet den 28 oktober berättar han om partiets andra kongress 1891 på detta sätt: "För 118 år sedan samlades de socialdemokratiska ombuden i Norrköping för partiets 2:a kongress. I pamfletten ’Under röd flagg’ 16 maj 1891 luftade den då anarkistiskt lagde partimedlemmen och redaktören Hinke Berggren tvivel om huruvida partiet har utvecklats i rätt riktning sedan bildandet två år tidigare: ’Är det revolutionära inträsset lika stort hos dessa skaror nyförvärfvade samt hos de gamla, som det var den gången? Kanhända. Dock, visst är att tecken finnas, som tyda på en afmattning, istället för ett framåtgående, härutinnan."

Den fråga som nu efter kongressens avslutning känns ganska given är såklart om dagens socialdemokrater har kvar sitt revolutionära intresse eller om partiet i dag i än högre grad präglas av den avmattning som Hinke Berggren skrev om i pamfletten "Under röd flagg". Frågan låter sig inte helt lätt besvaras. Att vara "revolutionär" i dag skulle säkert Hinke Berggren sett som ett typexempel på utmattning, medan jag kan tycka att denna kongress präglades av högre "revolutionär" vilja än den förra ordinarie kongressen i Malmö då kämpaglöden inte var på topp. Det var inte samma avmätta känsla som i Malmö, utan nu mötte vi ett hungrigt och revanschsuget parti ivrigt att gå till val för ett att rädda Sverige undan fyra år till med alliansen.

Men viktigaste frågan är i alla fall om kongressen slagit fast en politik för framtiden, för "Möjligheternas land", som människor känner är rätt väg för Sverige. Detta kan vi bara sia om i dagsläget, men förutsättningarna finns alla gånger. Partikongressens fokus på jobben och arbetslinjen är grundstenen i detta. Ska väljarna ha förtroende för Socialdemokraternas förmåga att leda landet så måste man känna att S är bäst på jobbpolitiken, och att vår politik handlar om att människor ska jobba, inte leva på bidrag, och att trygghetssystemen är till för trygghet under omställningstiden från ett jobb till ett annat.

Andra viktiga delar i en trovärdig politik som kan vinna väljarnas förtroende är utbildningspolitiken och klimatpolitiken. Inom utbildningsområdet har den största omsvängningen ägt rum, även om den ideologiska grunden är densamma. Nu poängteras kvalitetskrav på ett helt annat sätt, vilket kan upplevas som en anpassning till FP:s politik. Men så är det inte. Skillnaderna är tydliga. Vi bygger inte en skola för utsortering. Vi bygger en skola där alla ska ha rätt till kunskap och det stöd man behöver för att lyckas. När det gäller klimatpolitiken och strävan efter ett hållbart samhälle är ett exempel på den socialdemokratiska ambitionsnivån att man till 2020 vill sänka koldioxidutsläppen med 40 procent, samtidigt som energianvändningen i våra bostäder ska minska med en tredjedel till samma år. Till 2020 ska också minst 30 ThW ny el från förnybara källor tillskapas. Ett annat viktigt ställningstagande är beslutet att säga nej till uranbrytning i Sverige.

Detta känns kanske inte revolutionärt á la Hinke Berggren. Men det är en politik med tydlig förankring i socialdemokratisk ideologi. En politik för morgondagen, en politik för "Möjligheternas land". En politik med goda möjligheter att få väljarnas förtroende den 19 september.
Läs mer om