En järnväg som tappat spåret
AVREGLERING Kommer just från en resa med SJ från Stockholm till Hudiksvall. Normalt skulle resan tar dryga två timmar med X2000, men här lades någon timma extra på. Varför, inget besked. Jo, det var något signalfel och så fortsatte förseningarna. Andra tåg skulle väntas in och så vidare. Som tågresenär måste man ha tålamod och helst en god bok att läsa för att inte bli alltför upprörd.
Tågen kommer och går, men sällan i tid. I sommar har det varit extra besvärligt att lita på SJ.
Foto: Gunnar Lundmark / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vad är det som pågår? Finns det ingen som tar ansvar? Det är svårt att få svar. Det hymlas om att resurser måste till och att spåren måste bli fler och att underhållet av det järnvägsnät vi har är åsidosatt, men vem gör något?
Frågorna hopar sig, allt medan tågtrafiken sägs vara en viktig del för framtiden. Miljövänlig och effektiv om den fungerar. Dit tycks det vara långt. Både den förra
socialdemokratiska negeringen och den nuvarande borgerliga har tagit allt för lätt på järnvägens betydelse för ett fungerande samhälle och inte minst för miljön.
Avregleringen av statliga servicebolag som Posten och SJ har blivit smärre katastrofer. De som man förr tyckte lite tröga och oprofessionella företag visar sig i ett tidsperspektiv varit goda tjänare till den allmänhet de egentligen var till för. I dag är det annorlunda.
Nu ska järnvägstrafiken helt avregleras. Ett borgerligt löfte, men till vilket pris. Så här kommenterade en facklig representant den riktning för järnvägen som tycks utstakad, om än ej på räls:
"Sverige är ett för litet land för att privatisera järnvägstrafiken. Det är nödvändigt med statliga pengar för att hålla trafiken igång på en någorlunda nivå". Tunga ord från en med tyngd efter drygt
30 års erfarenhet som SJ-anställd, men nya aktörer ska in på allt spår som inte håller måttet. Nya investeringar har utlovats från alliansregeringen, men lyser i sin frånvaro.
För hur har egentligen Statens järnvägar utvecklats sedan avregleringen försiktigtvis inleddes? Som ett kvitto på turbulensen kring denna har tågresenärerna fått uppleva allt fler inställda tåg, och om tågen råkar gå, så håller de inte sina tidtabeller. Att pendla med tåg har blivit ett vardagsdrama, där den resande sällan vet när han eller hon kommer fram till resans mål.
Det är bara två länder i Europa som trott sig kunna göra persontrafik på järnväg lönsam och vinstgivande; Sverige och Storbritannien. I Sverige tuffar man fortfarande på mot en osäker ekonomisk framtid. I Storbritannien däremot här har man vänt på klacken när det upptäcktes att snart sagt inget fungerande som det skulle.
I dag har till och med brittiska politiker insett att det inte går att göra tågtrafik lönsam om den också ska fungera för flertalet av ett lands medborgare. När det inte går i det tättbefolkade England, hur ska det då kunna gå i det mer glesbebyggda Sverige?
Ja, det är hög tid att ta sig en funderare. Både om detta och annat som berör infrastrukturfrågorna i vårt land. Dessa får inte bli en lekstuga för nyliberala näringslivsdirektörer på bonusjakt.
Persontrafik på järnväg är i grunden något mycket viktigare än att utsättas för ständiga besparingsåtgärder och underliga bolagiseringar. För alla som har behov av bra kommunikationer och bra transporter på bästa miljövänliga sätt är järnvägen fortfarande oöverträffat.
SJ som hela Sveriges järnväg upplevs i dag mer eller mindre som ett skämt. Vi behöver en järnväg som månar om sina kunder och som är en väsentlig del av vår gemensamma infrastruktur.