Efter att regeringsförklaringen presenterats för riksdagen kommenterade Folkbladets ledarsida innehållet med slutsatsen: man kan inte sänka skatten för dem som har mest samtidigt som man försöker satsa på att bygga upp ett starkt välfärdssamhälle.
Ungefär samma analys drogs efter att regeringens budget presenterats. Konstigt vore annars, budgeten ska ju finansiera det som sägs i regeringsförklaringen. Däremot är det på sin plats att fördjupa den slutsatsen.
Nej, något jämlikt samhälle kommer vi förmodligen inte kunna se det kommande året. Däremot är det viktiga delar i budgeten som är av betydelse att lyfta. Utifrån ett klassperspektiv är det några punkter som kommer få stor betydelse för många den närmaste tiden.
Socialdemokraternas flaggskepp de senaste åren har utan tvekan varit kunskapslyftet. En oerhört tråkig satsning som knappast bidrar till några rubriker, jämfört med andra frågor. Helt opopulistisk, snarare djupt folklig.
Visionen bygger på arbetarrörelsens historiska satsningar på folkbildning. Bildning bidrar till ökad demokratisering av samhället, och utbildning är bevisat det bästa sättet att minska arbetslöshet och ge människor en chans till att kunna påverka sitt egna liv.
Tråkig, visst, men oerhört viktig. Både för samhället, men inte minst för individen själv. Kunskapslyftet innebär att staten tvingas ta den bökiga – men rätta, omvägen runt problemen med segregation och arbetslöshet. Det är Socialdemokraternas svar på högerns vinande piska om hot om indragna bidrag och ersättningar till dem som står långt från arbetsmarknaden.
Kunskapslyftet innebär att man måste satsa hundratals miljoner på fler utbildningsplatser på universiteten. Det innebär att olika typer av vuxenutbildningar måste få mer pengar för att höja utbildningsnivån för dem som exempelvis saknar gymnasiebetyg. Det innebär att folkhögskolorna får fortsatt extra medel för att behålla kvaliteten i utbildningarna. Det innebär indirekt att regeringen väljer att prioritera pengar på att man ska kunna ta statligt lån för att ta körkort.
Att tjata om vikten av bildning och utbildning är ingenting som ger långa diskussionstrådar på sociala medier. Att satsa pengar på bildning och utbildning ger inte heller samma mediala genomslag som satsningar på förvar eller polis, eller förändrad skatt på drivmedel. Däremot är utbildning kärnan för ett fungerande samhälle.
Som sagt, inga klassklyftor kommer utraderas det kommande åren. Rent krasst är det bara att acceptera läget och hoppas på ett annat parlamentariskt läge efter nästa val. Trots den slopade värnskatten med allt vad det innebär och vad det får för påverkan på klassamhället så kan man trots allt inte blunda för vad en högre grundutbildningsnivå hos den svenska befolkningen får för genomslag för den svenska arbetarklassen.
Det finns inga genvägar till ett jämlikt samhälle. Det är dyrt, tråkigt och bökigt att lägga pengar på åtgärder som inte kommer ge några resultat förrän om flera år. För den sakens skull är det nödvändigt. Det är det jag vill lyfta fram. Mitt i all (rättfärdigad) kritik om att det saknas en klasspolitik värdig namnet hos den sittande regeringen så händer det ändå saker.
Det hade fått gå snabbare. Det hade behövts mer pengar. Centerpartiet och Liberalerna outtröttliga tro på den fria marknaden och (den ekonomiskt välställda) individens totala frihet från staten sätter käppar i hjulen för en socialdemokratisk utjämningspolitik.
Må så vara. När det parlamentariska läget är som det är får man satsa på det som går att satsas på. Som kunskapslyftet. Den osynliga men totalt avgörande satsningen för ett, i alla fall lite, mer jämlikt samhälle.