En förmån att vara varsam med
PENSIONER. Det orange kuvertet med prognos över vår framtida pension dimper snart ned i brevlådan. Prognosen får många att sucka och bittert utropa: Är det här allt?! Debatten om kommunala chefers och toppolitikers avtalspension lär få ny näring.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Avtalspensioner eller fallskärmar till cheferna är troligen en kultur som spridit sig från den stora världen till den lilla. Från börsbolagens styrelserum till kommuners och landstings tjänsterum.
Argumenten är desamma: "Vi måste betala bra och ge bra villkor för att kunna konkurrera om de bästa cheferna, annars sticker de utomlands", säger privata näringslivet. "Vi måste konkurrera med bra löner och bra villkor för att få bra chefer, annars sticker de till privata näringslivet, säger kommuner och landsting. Samma argument som näringsminister Maud Olofsson, c, kör med för att motivera återinförandet av bonus i statliga bolag.
Heltidspolitiker, exempelvis kommunalråd, har också de en fallskärm. Motiveringen är att ett kommunalråd står risken att förlora sitt uppdrag och sin försörjning vid nästa val. Han/hon har förmodligen också avstått yrkeskarriär och löneutveckling för att på heltid kunna ägna sig åt politiken. Och förtroendevalda politiker är en förutsättning för det samhällsskick vi har i Sverige. En folkvald demokrati.
Fallskärmar betalda med skattemedel är inget allmänheten gör vågen för. Svårligen köpes motiveringen om den hårda konkurrensen. Eller att chefer har det så mycket slitigare än städerskor, dagisfröknar och undersköterskor och därför måste få tillåtas gå i förväg med en garanterad pensionsinkomst från kommunen.
Mot politikerns osäkra "arbetsmarknad", ställs att ingen är garanterad sin anställning. Vi löper alla risk att varslas om uppsägning om inte i dag, så i morgon. Och det enda vi har att förlita oss på är a-kassan, därtill rejält försvagad av en borgerlig regering.
För att ge större legitimitet åt specialavtalen har kommunerna infört begränsningsregler. Pensionen gäller fram till 65 års ålder eller till dess chefen/kommunalrådet hittat ett annat sätt att försörja sig på. En trygghet som ska utgå så länge behov finns. Villkoren är ändå så pass generösa att det är tillåtet att tjäna en viss summa pengar (i Piteå tre basbelopp) och behålla pensionen intakt, även om man själv utlöst fallskärmen.
Piteås förra skolchef, Inger Ingesson, har utlöst sin fallskärm och samtidigt anammat ett sätt att runda grundpelaren i avtalet. Hon har startat eget, men tar inte ut någon lön. Hon kan försörja sig på pensionen från kommunen och börja ta ut lön från sitt bolag, när hon blir ålderspensionär. Det stärker ålderspensionen och sänker inkomstskatten både nu och i framtiden. Ekonomiskt smart. Juridiskt hållbart. Moraliskt tvivelaktigt.
Förra socialdemokratiska kommunalrådet i Älvsbyn, Bo Johansson, har också han frivilligt avgått, men känner sig pigg och kry nog att arbeta med annat. Därför har han krävt att få behålla sin pension och dessutom tjäna 240 000 kronor/sex basbelopp. Det skulle ge honom samma inkomst som efterträdaren. Ett något märkligt skäl.
Förra kommunalrådet hänvisar bland annat till att han har ett skogsskifte där han vill avverka och sälja. Fribeloppet blev inte sex basbelopp, men väl tre, samma som i Piteå kommun. Vad gäller skogen och inkomsterna från den är det tveksamt om de ens räknas in i summan som kan påverka pensionens storlek. Det är förhandlingsbart enligt kommunernas försäkringsbolag KPA.
Försvaret för det höjda fribeloppet, är att det inte påverkar kommunens utgifter för det avgångna kommunalrådets pension. Den som argumenterar på det sättet, bör ta sig en funderare över orsaken till att begränsningen en gång infördes. Politiker och chefer i offentlig tjänst har berett sig själva en trygghetsförmån, som inte allmänheten åtnjuter. Tanken bakom kan vara rimlig, men det är en förmån att handskas varsamt med.