Skattesänkningar som gynnar de som redan tjänar bäst. Det vill säga en åtgärd som ökar klyftorna. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, m, försöker trösta oss med att alla dock får mer kvar efter sänkningen, vilket han menar är en rättviseåtgärd. Regeringen har verkligen sin egen version av ordet rättvisa.
Jag har svårt att se särskilt många ljuspunkter med alliansregeringens politik. Men det finns några och en av dem gäller uppvärderingen av den idéburna sektorn, eller civilsamhället. Den borgerliga regeringen hade en tydlig tanke om att föreningslivet skulle bli en mer aktiv part på arbetsmarknaden och ge jobb till personer som ansågs stå långt ifrån arbetsmarknaden. Jag ska erkänna att jag var skeptiskt till idén, vilket jag skrev om på denna plats 17 februari 2009. Det lät inledningsvis bara så dumt att föreningar som bygger på ideellt arbete ska bereda plats för personer som kan behöva olika grader av stöd för att komma in i, eller återkomma till, arbetslivet.
Men nu, ett antal år senare, ser jag att många goda initiativ att starta sociala företag, sociala kooperativ, slår väl ut. Under snart ett år har jag, genom arbete med att dokumentera verksamheten, haft förmånen att följa ett sådant företag i Göteborg. Det är en second hand-butik för barnkläder som heter Mamas Retro i den barntäta medelklasstadsdelen Linnéstaden, där folk är ekovänliga. Genom uthålliga och smarta projektledare är nu butiken permanent – och ”koncernen” växer med nya sociala företag och verksamheter.
I dag drivs Mamas Retro av 14 kvinnor som fått sin placering via olika myndighetsinsatser. Själv grundtanken är att skräddarsy jobb för varje person. Ge tid, ha uthållighet och tålamod. Samtliga personer har gått upp i arbetstid. Dessutom är samtliga utbildade i hur ett socialt företag drivs.
De berättelser jag fått ta del av har karaktären av att komma från helvetet. Som regel har personerna bollats runt, granskats och prövats av myndigheter, övergivits – slarvats bort – av det krympande välfärdssamhället. När de nu hamnat på en plats där deras förmåga tas tillvara och de respekteras som människor börjar en reparation, en läkning av ett socialt stigma – det att befinna sig i vad som populärt kallas utanförskapet.
Som så ofta visar det sig att det är i samhällets marginaler de riktigt starka människorna finns. De som tar sig igenom sina helveten av diagnoser och svårigheter, fattigdom och samhällets misstänksamhet. Mycket riktigt visar det sig också hur begåvade, smarta och duktiga de är. Den här butiken är en av Göteborgs absoluts finaste och roligaste att stiga in i. Besökaren omges av en kreativ explosion i färg och form, samt ett mänskligt och intresserat bemötande.
Precis som moderaterna tar olika ord och definierar om dem, skulle jag vilja påstå att Mamas Retro har sin egen arbetslinje. Den är en slags organisk organisation som bygger på varje individs förmåga. Vinsten är social. Häromkvällen hade vi kalas med anledning av att boken om dem och deras företag nu är klar. För någon var det så stort att plötsligt vara i centrum från att ha gradvis tryckts ut i samhällets marginaler att hon brast i gråt. Att känna sig önskad, värd och stolt blev bara så mycket att det rann över. Vi höll om varandra en lång stund.