En dag på jobbet
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Partiledardebatten i riksdagen däremot kändes som en trött tillställning, som en vanlig dag på jobbet. Piggast var Mona Sahlin som återfått sitt gamla jag efter debaclet med sina samarbetspartner i oppositionen. Nu var det en skärpt oppositionsledare som tog sig an debatten med Fredrik Reinfeldt och övriga borgerliga partiledarna.
Till detta ska sägas att varken Maria Wetterstrand eller Lars Ohly avvek från den oppositionslinje vi lärt känna sedan valet 2006. Medan regeringen kämpar på med sin jobblinje, om än i motvind nu när varslen och uppsägningarna kommer, och ser skattesänkningar som lösningen på alla problem, talade oppositionen om rättvisa och välfärd. Inte minst om försämringarna i a-kassan som högeralliansen kommer att få som en allt tyngre ryggsäck fram till valet 2010.
De borgerliga partiledarna kom visserligen med gliringar om samarbetsproblem inom oppositionen. Det gäller ju att smida medan järnet är varmt, men fick inte mycket för det. Istället verkade Mona och Maria samkörda. Lars Ohly hängde på och syntes trivas i sin roll som politisk friherre.
Folkpartiledaren Jan Björklund tycktes med sina ljusblåa glasögon se ett fullständigt kaos i oppositionen: "Efter denna vecka så tror jag att många svenskar andas ut. Tack och lov att den rödgröna cirkusen är parkerad i opposition och inte i regering." Nu har Björklund en förmåga att ta i så han nästan spricker, men den här gången motsade verkligheten i riksdagsdebatten detta förmenta kaos. Ibland måste man frångå manus, Björklund!
Samtidigt ska erkännas att alliansregeringen håller ihop väl i både vått och torrt och att de olika partiledarna har sina speciella uppgifter i debatter som denna. Maud Olofsson pratade om jobben, Jan Björklund om skolan och Göran Hägglund om vård och omsorg.
Däremot var Fredrik Reinfeldt blek. Han kanske har tröttnat att upprepa samma budskap dag efter dag. Han fortsätter att förlita sig på att den budget som regeringen lade för fyra veckor sedan även ska gälla under pågående finanskris med risk för kraftigt ökad arbetslöshet och nya utanförskap. Reinfeldt betonade gång på gång att alliansregeringen hittills ordnat någonstans mellan 50 000 till 100 000 varaktiga jobb. Detta var dessutom vetenskapligt bevisat.
Må så vara. Det glädjer knappast de cirka 10 000 människor som varslats om uppsägning bara under oktober månads två första veckor.
Fler varsel kommer varje dag samtidigt som lågkonjunkturen kommer allt närmare liksom en arbetslöshetskris.
Vi har en alliansregering som med sina skattesänkningar berikar redan högavlönade och som skär ner i a-kassa och sjukförsäkring för de som är svagast. Inte en regering för hela folket utan för en välmående tredjedel. Klyftorna ökar.