En chans till förnyelse
REGERINGSFÖRKLARINGEN Fredrik Reinfeldt kunde i går presentera sin nya minoritetsregering och den regeringsförklaring som de fyra borgerliga partierna enats om att försöka lotsa genom riksdagen. Valet av nya ministrar är på många sätt intressant, och kan leda till förnyelse och nya möjligheter till blocköverskridande överenskommelser.
Fredrik Reinfeldt presenterade i går en rad nya namn i sin regering. Det väcker förhoppningar om en delvis nyinriktning på politiken.
Foto: FREDRIK PERSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I regeringsförklaringens inledning sägs: "Vårt mål är att vara en regering som ser hela Sverige och alla människor som lever här. Som ser och förstår vikten av att samla alla dem som vill vara med i bygget av Sverige. Vi vill vara en regering som söker breda lösningar, samförstånd och stabilitet i riksdagen." Det är en lovvärd ambition som man hoppas att regeringen också förmår leva upp till. Det känns också bra att Sveriges statsminister klart markerar att regeringen ska se hela Sverige, och alla som lever här. Det är ord som förpliktigar, och som förhoppningsvis också lägger grund för en tydligare regionalpolitik, och som borgar för en fortsatt human flykting- och invandringspolitik.
Det känns välgörande att regeringen klart slår fast att man söker breda lösningar, samförstånd och stabilitet i riksdagen. Man kan bara hoppas att den rödgröna oppositionen tar denna utsträckta hand och på ett konstruktivt sätt också verkar för breda lösningar, utan att för den sakens skull ge upp sitt demokratiska uppdrag att bedriva en stark och tydlig oppositionspolitik.
En bärande punkt i regeringsförklaringen är målsättningen att öka sysselsättningen i Sverige. Det är nödvändigt. Det vore katastrofalt ifall den massarbetslöshet som nu råder skulle bita sig fast. Det är också positivt att Reinfeldt i sitt tal trycker på att arbetslinjen ligger fast, och att denna bygger på att alla ska kunna få arbeta utifrån sin egen arbetsförmåga. Det är välkommet att det sistnämnda klargörs så att människor inte
behöver leva i oro för att myndigheterna inte ska ta hänsyn till den enskildes arbetsförmåga.
För en socialdemokrat är det en lisa för själen att höra en moderat statsminister erkänna rättvisan i det socialdemokratiska kravet på rätten till arbete. Statsminister Fredrik Reinfeldt låter som en fullgod socialdemokrat när han säger: "Få klyftor i vårt samhälle är så stora som mellan den som har arbete och den som står utanför arbetsmarknaden ... Att ge fler möjlighet till jobb, i hela landet, är därför en viktig rättvisefråga." Detta innebär att slaget om denna värderingsfråga en gång för alla är vunnen. Den är inte längre en konfliktfråga mellan blocken. Liksom den allmänna rösträtten, den allmänna pensionen och andra stora stridsfrågor där höger stått mot vänster har nu också denna fråga inlemmats i den gemensamma värdegrund som svensk politik
vilar på, oavsett politisk färg.
Men visst finns fortsatt stora skillnader mellan alliansen och de rödgröna. Fortsatta skattesänkningar står mot satsningar på välfärden. Det är den dominerande skiljelinjen i svensk politik av i dag. En annan tydlig skiljelinje är synen på gemensamt ägande. Vi kan räkna med fortsatta utförsäljningar av statliga företag. En annan är Norrbotniabanan där inget nytt hopp tänds.
I övrigt tänder valet av nya ministrar ett hopp om förnyelse av regeringens politik. Speciellt gäller det socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, som genom året visat ett stort socialt engagemang. Många av de andra nya ministrarna är klart intressanta. Den regering Reinfeldt nu presenterat är klart mer kompetent än den förra. Det ska han ha cred för.