En Blix bland vår tids hjältar
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Legenden förtäljer ju att Brown, över ett krogbord 1994, avstod från att kandidera om partiledarposten mot Tony Blair mot löfte att denne frivilligt skulle avgå efter två perioder. Och även om Blair nu, inne på sin tredje period som premiärminister, verkligen tänker infria sitt löfte inom något år är det inte alls säkert detta bäddar för Brown.
Labours opinionssiffror sjunker och de konservativa har i David Cameron fått en ny partiledare som går hem bland väljarna. Mycket tyder på att labour efter tio år nu börjar vara sönderregerat. Gordon Brown kanske därför
inte kommer att nå partiledarposten förrän det är för sent.
I så fall får han nöja sig med att ha varit Storbritanniens mest framgångsrika finansminister i modern tid. Men det är förmodligen klen tröst för den som haft ännu högre mål.
Vårt behov av listor tycks numera vara oändligt. Kanske handlar det om att vilja åstadkomma ordning i en värld som tycks oss alltmer kaotisk?
Senaste är det New Statesman - en veckotidning som jag önskar vi någon gång fick en svensk motsvarighet till - som låtit sina läsare rösta fram Vår tids hjältar.
Att den burmesiska fredspristagerskan Aung San Suu Kyi toppar listan kan väl varken kallas omotiverat eller oväntat, lika litet som Nelson Mandela strax bakom henne.
Direkt sensationell måste man däremot kalla Margaret Thatcher på femte plats. Visserligen genomdrev hon radikala förändringar, men de gick ju knappast i den riktningen som borde tilltala New Statesmans vänstervridna läsekrets.
En ensam svensk finns också med bland de femtio på listan och det är faktiskt varken Ingvar Kamprad eller Zlatan utan Hans Blix, motiverat med hans integritet och försök att stoppa Irakkriget.
Femtondeplatsen placerar honom visserligen efter Venezuelas Hugo Chavez, men före Tony Blair vilket är imponerande nog. En rundhyllt 78-årig folkpartist och före detta utrikesminister - skulle han vara en av vår tids hjältar?
Ja, varför inte? På hemmaplan har vi nog inte alltid begripit att till fullo värdesätta Hans Blix insatser internationellt. Och verkliga hjältar ser faktiskt inte alltid ut som vi tror.
Blix skulle absolut komma högt även på min egen hjältelista. En annan är Nalin Pekgul. Inte för att jag alltid håller med henne, men hennes mod att våga sticka ut och vara kontroversiell även inåt sina egna led vore det nog hälsosamt om det fanns några fler politiker som besatt.
Fast månaden som nu följer blir det väl knappast plats för några andra hjältar än det gröna fältets. Om ståhejet kring fotbolls-VM kan man förvisso tycka både si och så. Men världen skulle säkert bara vara tristare om vi inte tilllät den att vara lite galen ibland.
Så låt alltså - äntligen - festen börja!