Årets första Sifo-mätning bjuder på en blandad kompott, där Socialdemokraterna kan vara något nöjda och Moderaterna motsatt något besvikna. Regeringspartierna med stöd av Vänsterpartiet når 42 procent och den samlade oppositionen 39,4 procent av väljarsympatierna.
Mellan blocken placerar SD med sina 16 procent. Stiltjen i opinionen är påtagbar, men Stefan Löfven kan glädja sig åt att han snart kan nå upp till Socialdemokraternas resultat vid valet 2014. Detta i en hyggligt positiv trend.
Sämre lyckas då två andra partier från båda blocken där opinionen pekar nedåt. För Miljöpartiet har regeringsarbetet hittills lönat sig föga. För Kristdemokraterna är det ständigt nedgång. Nu till låga 2,6 procent.
Kristdemokraterna tycks nu mer befinna sig i ständig kris. I opinionsmätning efter opinionsmätning ligger man under fyraprocentsspärren. Allt pekar just nu fortsatt nedåt.
Partiets fortsatta representation i riksdagen balanserar sedan länge på en mycket skör tråd.
När Ebba Busch Thor tog över som Kristdemokraternas partiledare var förväntningarna höga. Hennes första tid som partiledare utmärktes av att mäta ut avstånd till sina företrädare. Nu var det Ebba Busch som KD-ledare som gällde och hennes politik. Nya väljare skulle förstås strömma till.
Nu har verkligheten kommit ifatt Ebba Busch Thor. Hon blev inte det lyft partiet hoppats på. Snarare tvärtom. Hon ville föra partet i en tydlig högersväng. Utifrån detta perspektiv skulle det kanske ha funnits utrymme för ett större KD, men över tid har Anna Kinberg Batra och Moderaterna tagit hand om detta utrymme.
Ebba Busch Thor har ett tungt jobb framför sig. Verkligheten är också sådan att både hon och hennes kristdemokrater sedan länge haft svårt att hävda sig både i högeralliansen som i opinionen.
När Kristdemokraterna bildades var meningen att man skulle stå vid sidan av blockpolitiken och vara öppna för alla samarbetsformer. Med tiden har partiet fastnat i nuvarande sin roll, men också som ett parti med lindansarförmåga. Det är kanske slut med det nu.
Miljöpartiet har också bekymmer med sina opinionssiffror. Sedan regeringssamarbetet med (S) har det pekat nedåt.
Den Sifo-mätning som publicerades nu i söndags är i detta hänseende knappast någon uppbygglig läsning. Partiet hamnar åter på gränsen till att ramla under fyraprocentsspärren med svaga 4,3 procent.
Det finns synbart mycket att göra för att få partiet på rätt väg igen, men som alltid är optimismen stor inom MP att så ska ske. Miljöpartiet säger sig haft god utdelning för sin politik i regeringssamarbetet med Socialdemokraterna. Även om detta inte tycks ha gått upp för väljarna.
Orsaken är att det till och från varit svårt att veta var Miljöpartiet befinner sig i politiken. Klart är att partiet i grunden har en stabil vänsterprofil. Detta även om man under den förra borgerliga regeringsperioden till och från gjorde uppgörelser med den borgerliga alliansen. Miljöpartiet vill ha inflytande.och vill framåt. Helt klart.
Allt ligger förstås i deras egna händer. För att nå ett uthålligt ökat opinionsstöd är det inte bara de för partiet absolut viktiga miljöfrågorna som ska frontas utan inte minst hjärtefrågan skolan, där Gustaf Fridolin som skolminister hittills varit föga framgångsrik.