En allians med bekymmer
MINISTERTAL. Fredrik Reinfeldt har traditionsenligt hållit sitt sommartal i Vaxholm. Budskapet från statsministern var det sedvanliga. Vad som än händer är det arbetslinjen som gäller. Samtidigt som vi ser att arbetslösheten ökar, konjunkturen vänder och inflationen ökar, men för Reinfeldt och högeralliansen gäller det att vara optimistiska.
När Fredrik Reinfeldt sommartalade i Vaxholm i helgen kom inga raka besked om framtiden. Vad ska hända med alla dem som lämnat a-kassan och som snart kan hamna i arbetslöshet? Hur ska sjuka som får sämre sjukersättning klara sin framtid? Reinfeldt är svarslös.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Fredrik Reinfeldt säger att han rest land och rike runt för att lyssna på "folket". Den politik alliansregeringen hittills stått för, tyder på att han måste varit tondöv. Han har tydligen inte hört det missnöje som allt fler medborgare ger uttryck för i kritiken mot försämrad a-kassa och försämrad sjukkassa.
Allt fler drabbas. Kommunerna står på tå och inväntar att de inom en snar framtid måste ta hand om alla dem som drabbas. När a-kassan inte räcker till, när sjukersättningen tar slut återstår bara socialbidrag.
Om detta sade Fredrik Reinfeldt inte ett ord när han mötte sina glada moderatsympatisörer i Vaxholm. De har inget att förlora, de är vinnarna i alliansregeringens politik. Det är de sämst ställda som får betala dyrt för alliansregeringens politik.
Högeralliansen har delat upp medborgarna. De som är unga och friska och arbetsföra och som får vara med på tåget och så den stora grupp som hamnat på dressinen och som fått det allt svårare att klara sig.
Socialdemokraterna kan fortsatt sitta lugnt på åskådarplats och åse tafattheten och den politiska tondövheten. Hittills är det i bästa fall tio procent av det svenska folket som med råge fått betalt för att de röstat på högeralliansen.
Riskerna med en orättvis fördelningspolitik ska inte underskattas. Den leder till en fortsatt urholkning av samhällssolidariteten och till att människor passiviseras. Vi ser det redan i ett allt lägre valdeltagande i de förortsmiljöer som är mest utsatta av arbetslöshet, sämre skolor, sämre sjukvård och allmänt dålig samhällsservice. Vi får ett segregerat samhälle. Därför måste tryggheten sättas i centrum. I en trygg vardagstillvaro växer också människorna.
Om inte får vi bara ett hårdare samhälle. Tendenserna finns redan i vissa förortsmiljöer i våra storstäder, där socialbidragstagare, invandrare och ensamma mammor samlas i allt mer förslummade bostadsområden. I andra, exklusivare bostadsområden, bygger medel- och överklassen stängsel och anlitar privata vaktbolag för att hålla obehöriga på avstånd.
Valet står mellan å ena sidan sänkta skatter och minskade offentliga åtaganden, och ett hårt behovsprövat socialförsäkringssystem och a-kassa, och å andra sidan en generöst tilltagen skattefinansierad gemensam sektor. För var och en efter behov.
Alliansen har i många stycken lämnat de mest utsatta åt sitt öde och gjort dem mer osynliga. De får ta de tillfälliga jobben, de har ett svagare skyddsnät, sämre bostäder. Otryggheten växer.
Det finns statistik som visar hur alla regelförändringar i skatte- och bidragssystemen påverkat den enskildes ekonomi under alliansens knappa två år vid regeringsmakten. De visar att inkomsten för dem som redan har det bra har ökat med 24 procent medan de som befinner sig längst ner på samhällsstegen bara fått två procent i höjning om ens det.
Klassamhället har blivit synligare.
Bild på Fredrik Reinfeldt:
Bildtext: