Ekonomiska krisen blir allt djupare
FARA. "Det är allvarligt för personerna som drabbas, och för hela Sverige. Om nedgången i industriproduktionen blir varaktig klarar vi inte välfärden", säger en allt mer bekymrad Stefan Löfven, ordförande i IF Metall efter Volvo AB:s senaste varsel.
Näringsminister Maud Olofsson (C) beklagar att varslen inom fordonsindustrin ökar. Beklaga går ju, men det vore bättre att göra något för att ge de många som nu varslas en framtidstro.
Foto: Jens Bäckström / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Facket har över tid blivit allt mer kritisk mot sättet som varsel och efterföljande uppsägningar skett på. Från IF Metall menar man att andra åtgärder än varsel om uppsägningar vore att föredra. En dag vänder konjunkturen, då behöver Volvo sina duktiga fordonsbyggare.
Enligt facket borde företagsledningen i stället ha satsat på utbildning eller arbetstidsförkortningar. Nu har det inte blivit så. Istället har Volvo delat ut 4 miljarder kronor till aktieägarna och fördelat feta bonusar till företagets direktörer.
När de första varslen kom i höstas gick näringsminister Maud Olofsson (C) ut och deklarerade att regeringen inte skulle sätta in några pengar för att rädda jobben. "Det är företagens ansvar", hette det. Efter hand har regeringen fått backa från den linjen. I alla fall i ord, men knappast i handling.
Den 16 januari höll näringsminister Maud Olofsson (C) och finansminister Anders Borg (M) en presskonferens med löftet om att satsa hela 28 miljarder kronor för att stödja svensk fordonsindustri över finanskrisen, men av löftet har blivit en tummetott. Än har inga pengar betalats ut. Detta efter drygt fyra månader, och det är en lång tid när ett företag blöder. Lova går ju, men att agera konkret och rakt är tydligen en helt annan sak.
Varför denna långbänk? Orsaken är att de krav som regeringen ställt upp innebär att pengarna inte är tillgängliga för att lösa fordonsindustrins akuta problem. Fem miljarder kronor skulle gå till så kallade undsättningslån, men eftersom dessa lån måste återbetalas inom ett halvår så anser sig företagen inte ha möjlighet att utnyttja dessa.
Nu är inte Volvo-koncernen ensam att drabbas av lågkonjunkturen och låg efterfrågan . Under de första tre månaderna i år har minst 50 000 personer varslats om uppsägning.
Bara under de två första veckorna i april har 7 000 anställda varslats med risk att förlora jobben. De flesta inom tlllverkningsindustrin. Fortsätter utvecklingen i samma höga takt hotas inte bara den ekonomiska stabiliteten utan också välfärden. Det är exportindustrin som skapar det mervärde som tryggar denna.
Näringsminister Maud Olofssons (C) besked hittills är att hon beklagar att Volvo nu måste gå vidare med nya varsel. Några nya initiativ från regeringen är däremot inte att vänta. Allt medan allt fler människor ställs vid sidan av högeralliansens så kallade arbetslinje.
Den närmaste framtiden ser dyster ut. Läget i den globala ekonomin är lindrigt sagt osäker. Internationella Valutafonden (IMF), som tidigare trott på en viss tillväxt av världsekonomin under 2009, om än på låg nivå, kom i veckan med dystrare siffror. Världsekonomin backar och väntas krympa med 1,3 procent. Något som inte bara borde bekymra Volvo utan också regeringen.
För våra exportföretag innebär den negativa utvecklingen nya problem, och för regeringen ett smalnande handlingsutrymme. Därför måste man fråga sig varför finansminister Anders Borg sitter still i båten med hopp om att stormen drar över utan större skador. I dag finns ingen som kan sia om framtiden. Då gäller det att ta fighten i nuet.
Alla de infrastruktursinvesteringar som regeringen sagt sig ha förberett borde redan ha vart igång, men inget händer.