De värsta sviterna av finanskrisen har passerat. Men efterdyningarna lever kvar med svåra konsekvenser. Efter att bankerna och finansinstituten svirat är det arbetarna och de mest ekonomiskt utsatta som får ta notan. Vilket inte minst illustreras av att bonusutbetalningarna fortgått oförtrutet, trots massarbetslöshet och ekonomisk tillbakagång. De senaste dagarna har börsen dessutom på nytt inlett ett handlöst fall. Om detta resulterar i en mildare recession eller eskalerar till en fördjupad finanskris återstår att se. Men den återkommande instabiliteten ger oss goda skäl att ställa krav på att ekonomin i högre grad organiseras under demokratiska principer. En svajande ekonomi som främst tillgodoser ett fåtals behov av profit är ett hinder för välfärdssatsningar och social utveckling.
Trots ett skriande behov av ekonomiska reformer har inte den demokratiska vänstern lyckats formulera ett sammanhållet alternativ till den både på kort sikt (finanskriser och massarbetslöshet) och i längden ohållbara (klimatförändringar och cementerade klasskillnader) marknadsfundamentalismen. Socialdemokratin har sedan flera år tillbaka dagtingat med sina idéer för social utveckling via en uthållig och demokratisk ekonomi. Välfärdssatsningar har fått stå tillbaka, trots att vi är rikare än någonsin. Och sedan misslyckandet med löntagarfonderna har man i hög grad övergivit idén om att på allvar demokratisera inflytandet över kapitalet och utjämna fördelningen av produktionens mervärde mellan kapitalägare och arbetare. Även om Rudolf Meidner med fleras löntagarfondförslag vore otidsenligt i dag så är det dumt att kasta ut barnet med badvattnet. Det finns liknande förslag för demokratiskt förvaltad kollektiv kapitalbildning som inte bygger på konfiskering av företags övervinster. Det är en viktig debatt som måste föras för att socialdemokratin ska kunna landa i en fungerande modell som på allvar kan utmana den rådande nyliberala.
Inom den demokratisk socialistiska idétraditionen förekommer begreppen social och ekonomisk demokrati som två följdsteg till upprättandet av en politisk demokrati. Sedan Håkan Juholt tillträdde som partiledare för socialdemokraterna har han flitigt använt begreppet social demokrati - vilket handlar om varje människas reella möjligheter att, oavsett hur tungt ens socioekonomiska bagage är, forma sitt liv i en solidarisk gemenskap med andra. Hur demokratiskt är ett samhälle där människan lever i vanmakt, fattigdom och ohälsa på grund av sin sociala ställning? Konkret handlar den sociala demokratin om upprättandet av en välfärdsstat. Att se till att alla människor har tak över huvudet, mat och tillgång till utbildning, sjukvård efter behov, arbete samt ett rikt kulturliv. Men den sociala demokratin är avhängig det rådande ekonomiska systemet. I en ojämlik ekonomi kan inte den sociala demokratin fullbordas. Med regleringar kan man bedriva en viss symptomsbekämpning. Men det krävs också att man reformerar det ekonomiska systemet i sig och implementerar de demokratiska principerna i högre grad även vad gäller makten över kapitalet.
Det är trots allt de samhällen som eftersträvat en balans mellan det privata ägandet och det gemensamma intresset av en rättvis fördelning av resurser som varit mest framgångsrika.
Eftersom vi är förskonade från en svensk Tea Party - rörelse borde det vara lättare att få ordning på ekonomin, stärka den blandekonomiska modellen och förverkliga den sociala och ekonomiska demokratin.