Det var som traditionen bjuder uppställning från alla hov i Europa och systemet med att utse gudmödrar och gudfäder bidrar till att stärka banden mellan de inblandade familjerna, som ju är ganska få. För alla monarkister och utgivare av hovtidningar var tisdagen en stor dag. Förtroendet för monarkin har ju dalat kraftigt under senare år och förhoppningen bland rojalisterna är givetvis att dop och andra positiva händelser ska vända trenden.
Kommer Estelle någonsin att sitta på tronen? Det kan bli aktuellt om kanske ett halvsekel och självfallet är det svårt att sia om vilken land och vilken värld som vi då lever i. Tänk bara vad stort som hänt sedan 1962.
Socialdemokraterna har alltid haft kravet på republik inskrivet i partiprogrammet. I det nya partiprogram som nu utarbetas under Lars Engqvists ledning kommer kravet helt säkert att finnas kvar. Men ingen ansvarig S-politiker har velat riskera reformarbetet genom att driva republikkravet. Att få till bättre trygghet för folkflertalet har varit viktigare än att få bort kungen. Det är också svårt att se när tiden ska bli mogen för att driva kravet på att republik ska införas i Sverige. Det lär ju alltid finnas frågor som är mer angelägna, exempelvis att bygga ut en fungerande barnomsorg och att skapa en äldrevård där inte det snöda vinstintresset regerar.
Om det ska ske en ändring av konstitutionen krävs att något händer, exempelvis att de borgerliga partierna blir passionerade anhängare av ett republikanskt statsskick eller att regenten ställer krav på att få reell makt. Båda scenarierna är otroliga: både att Annie Lööf ska ställa sig på barrikaderna och kräva republik och att Victoria ska kräva att riksdagen och regeringen ska lämna ifrån sig makt.
Det gäller alltså att man har en principiell uppfattning men inte driver den. Republik? Ja, men inte just nu ... Avveckling med förnuft. Gärna republik men först viktiga reformer.
Efter kompromissen i Torekov år 1971 - där man accepterade monarkin men gjorde monarken maktlös - försvann en del av argumenten för att införa republik. När det inte finns maktargument kan man alltid peka på annat, som det förkastliga i att offentliga och väl avlönade ämbeten går i arv inom en familj. Om man i dag byggde upp ett nytt land skulle ingen komma på tanken att det främsta ämbetet skulle ärvas inom en familj. Men visst var det så att en del av republikglöden försvann i Torekov.
Jag hoppas att Estelle får ett rikt och långt liv. Och jag hoppas att demokratins ideal också ska komma att prägla reglerna för hur man i framtiden utser svensk statschef.