Åklagarna menar att det råder så stor tveksamhet kring Breiviks psykiska hälsa, både den 22 juli 2011 och i dag, att han bör dömas till psykiatrisk tvångsvård. I andra hand förordar åklagarna förvaring, vilket innebär att han efter 21 år får sitt fall omprövat var femte år vilket i praktiken kan innebära livstids fängelse. En möjlighet är också att massmördaren efter avslutad vård placeras i fängelse. Vi får se vad domarna kommit fram till. Men oavsett vilken domen blir så kommer många att bli besvikna och det finns starka skäl att tro att målet går vidare till en högre instans. Breivik har sagt att han kommer att överklaga om det blir sluten psykvård. Hur åklagarna gör vet man inte; det kan helt bero på hur domen är skriven och vilka slutsatser man kommit fram till. En ny rättegång är givetvis mycket påfrestande för de drabbade och deras anhöriga. Smärtsamma scener ska upplevas på nytt och många ska ladda för nya påfrestande dagar i rätten. Samtidigt kan det vara viktigt att driva ett fall som detta i botten. Det handlar ju om den största rättsprocessen i Norge sedan man tog itu med nazisterna.
Vissa betonar starkt att Breiviks inte valde ut sina offer på måfå, som en lustmördare i en dåligt upplyst park. Han inriktade sig på socialdemokrater och planlade attentaten mycket noga för att döda så många som möjligt. Han har ju också beklagat att han inte hann ta livet av fler. Det handlar alltså om ett utpräglat politiskt dåd. Men om rätten finner att den anklagade var och är psykiskt sjuk behöver ju det inte vara ett underkännande av analysen om de politiska bevekelsegrunderna. Även en sjuk människa kan drivas av politiska motiv. Med andra ord: om Breivik döms till vård har inte rätten sagt att det rör sig om ett verk av en apolitisk dåre.
Breiviks självbild klarar inte en dom som innebär vård. Han ser sig ju som en soldat i en kamp för västerlandets överlevnad, han har gjort sig till en tempelriddare i en egenkomponerad uniform. Det är givetvis en smälek att då placeras på en vårdavdelning vid ett psykiatriskt sjukhus och tvångsvårdas. Att Breivik tar strid så länge det går är givet; att inte göra det vore ju att ge kritikerna rätt när de ställer en medicinsk diagnos.
Ett rimligt antagande är att Breivik aldrig kommer ut i samhället igen. Det är svårt att se vem som skulle ta på sitt ansvar att ge en så dokumenterat farlig människa friheten åter. Och i Norge riskerar man ingen Quickdebatt, om den dömde mannen egentligen är oskyldig eller om han bara begått en del av de gärningar han åtalats för.