Dog farmor av tristess?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När nu frågan om äldres boende och hälsa har uppmärksammats av flera utredningar undrar jag om farmor inte led brist på emotionell och social omsorg, som det heter i SOU 2008:126, I den äldres tjänst.
Efter hennes död fick jag i uppdrag att gå igenom hennes tillhörigheter. Åhh, det var spännande. Farmor dokumenterade periodvis sitt liv, i tunna skrivböcker, kalendrar, med dikter, på lösa papper instuckna här och där. När hann hon? Hon jobbade hårt hela livet. Är det från henne mitt eget intresse för skrivande kommer?
Nyligen gick jag igenom dem igen - en kusin ville ha gamla foton att visa sina barn. Det tragikomiska är att farmor hade fem album med vykort medan familj, släkt och vänner under 96 år ryms i ett enda litet album. Inget konstigt i det, hon hade varken råd med kamera eller resor.
Men 1970 åkte hon till Dalarna i fem dagar. I en röd anteckningsbok beskriver hon vägen: "En vacker kyrka bland många åker vi förbi, en dam har jag framför mig, med lila hår, det går fint ihop med det gula rapsfältet utanför. Vi är snart i Gullspång." Snitsigt farmor!
Under 1990-talet, då också hon gick på sitt 90-tal, skrev hon sällan annat än husmorsnoteringar i sin SKF-kalender, om tvättider och fönsterputs. Men då och då avbryts praktikaliteterna av en och annan dramatisk anteckning. 5 juli 1991: "Sorgens första dag." Då dog äldste sonen.
Mot slutet av 1990-talet försvagades hon. Snart var armen så darrig att hon inte längre kunde skriva. I stället har hon satt "x" på vissa dagar. Ett, två eller tre kryss. En kod bara hon förstod. Jag associerar till en tipsrad, och mycket riktigt, hon tippade ihärdigt i 70 år utan att vinna annat än nålpengar.
Bland hennes saker finns ett kuvert med 24 kronor tillsammans med en vinstkupong från 1997. Hon följde gärna matcherna på tv. I en av sina sista kalendrar skrev hon: "Saknaden och tomheten finns överallt." På sidan därefter: "Staffan Larsson IFK Mora." Han vann Vasaloppet det året, 1999.
Sina sista fyra år bodde hon på ett servicehus. Bra personal. Trots regelbundna besök från släkten blev dagarna allt längre och innehållslösa. Hon satt i en soffa och halvsov med andra kvinnor. De talade sällan. Världen blev ointressant.
Ur ett materiellt perspektiv gick det ingen nöd på henne. Hon var inte särskilt sjuklig. Men den mentala utarmningen, som också aktuella rapporter vittnar om, är ett fattigdomsbevis. Förslaget om äldreassistenter med särskilda kvalifikationer är inte så dumt.
Vi lever längre och antalet äldre ökar stadigt. Så har vi byggt samhället - och med det följer att vi också bör se åldrandet som en en av flera livsfaser. Inte bara som slutstation. Det är också hög tid att omsorgsarbete slutar att uppfattas som ett traditionellt oavlönat kvinnogöra. Anhöriga - mest kvinnor - står idag för två tredjedelar av vård och omsorg om äldre. 90 procent av äldreomsorgspersonalen är kvinnor.
Enligt utredningen I den äldres tjänst behövs 15 000 personer rekryteras om året de närmaste åren. Ur det perspektivet kommer alla varsel lägligt.