Djurplågeri i våra slakterier
DJURPLÅGERI. Djurskyddsmyndigheten har nyligen avlämnat en rapport som får magen att vända sig i vämjelse och vreden att koka. Djur som föds upp för att bli mat kan skållas levande, hängas upp och tappas på blod medan de ännu är vid liv. Hur är detta möjligt efter alla debatter och all lagstiftning kring djurskyddet?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De bilder som visades då gällde främst djurtransporter inom EU. Att säga att djuren stod tätt är en underdrift. De stod på varandra. Det var hugg och slag. Det var brutna ben. Det var ett enda utdraget lidande. På detta följde debatter och nya lagar och förordningar för att ge djuren en skonsammare hädanfärd. Och allt blev mycket bättre. Åtminstone lät vi oss tröstas med det, så att vi med gott samvete kunde köpa våra fläskkotletter, kycklingklubbor, söndagsstekar och entrecote till sommarens grillpartyn.
Djuruppfödare, transportörer och slakterier lämnades ifred av journalister, fotografer och tv-kameror. Av allt att döma också av dem som satts att kontrollera om och hur lagarna och förordningarna efterlevdes. Och det var ju tråkigt. För djuren. Djurskyddsmyndighetens granskning visar att det fortfarande är stora brister i samband med slakt. Brister som orsakar djuren onödigt lidande. Det gäller hela kedjan från det att djuren kommer till slakteriet och till dess döden inträtt. Det är brister i uppstallning, drivning, bedövning och avlivning.
Djuren ska bedövas och avlivas för slakt. Men i vår rationella värld ska allting göras stort och fort. Så mycket jobb som möjligt, på så få händer som möjligt. Elpådrivning används rutinmässigt vid vissa slakterier. Djuren får en elstöt och metoden används för att driva djuren framåt under slakt. Lagen förbjuder rutinmässig elpådrivning, men lagar är en sak, verkligheten en annan och så länge ingen bryr sig så ...
Djurskyddsmyndighetens granskning bjuder på fler ruggigheter. Djuren kan hinna kvickna till från bedövningen innan avlivningen. Och avlivningen går inte alltid så bra, men slakten kan påbörjas utan att den saken kontrolleras. Vilken ångest och smärta det innebär att bli levande upphängd och tappad på blod behöver man inte ha någon medicinsk utbildning för att förstå. För att inte tala om de grisar och fjäderfän som fortfarande är vid liv när de skållas i kokande vatten.
Det här är alltså Sverige. Inte något diffust EU. Rapporten omfattar 55 större och mindre slakterier. Vid elva av slakterierna gick det för lång tid mellan bedövning och avlivning. Vid fem slakterier förekom ingen kontroll om döden inträtt innan djuren skickades till skållning. Alarmerande, tycker Djurskyddsmyndigheten. Ja, minst sagt.
Kommunerna är satta att sköta inspektionen av slakterierna, men det är ingen verksamhet som prioriteras. Djurskyddsmyndigheten konstaterar att många slakterier aldrig inspekterats på flera år och av dem som inspekterats hade nära hälften fått besök när ingen slakt pågick. Och brister som upptäckts, lämnades därhän av kommunen.
Vid årsskiftet trädde en ny EG-förordning i kraft som skärper kravet på att kommuner och besiktningsveterinärer regelbundet kontrollerar djurskyddet vid slakterier och följer upp att brister åtgärdas. Det är ju gott och väl, men då ska det också finnas någon som kontrollerar kontrollanterna.