Trots höga ambitioner att upprätthålla en god service till sina kommuninvånare räcker inte pengarna till för att klara alla åtaganden.
Vissa områden tycks aldrig få den ekonomi som krävs för att de ska fungera fullgott. Vi ser det på skolan, vi ser det när det gäller vård och omsorg av våra äldre, men också när det gäller att stödja de svagaste i samhället.
Lägg till detta att obalansen mellan tillväxtregionerna och övriga Sverige fortsätter att öka. Ett förhållande som framförallt drabbar kommuner i glesbygd. Något som vi bland annat känner väl från Norrlands inlandskommuner.
Det tudelade Sverige är en bister verklighet i de många kommuner som drabbats av befolkningsminskning. När skattebasen minskar blir förutsättningarna att upprätthålla en bra samhällsservice också sämre.
De äldre blir allt fler medan människor i produktiv ålder minskar och därmed skattebaserna.
Många av landets kommuner har under flera år klarat tunga sparbeting utan att ha lyckats säkra förutsättningarna för en långsiktig trygg ekonomisk utveckling. Marginalerna är ibland ytterst små från en hygglig ekonomi till obalans. Detta är oroande i ett framtidsperspektiv. Vi vet att en äldreboom är i snabbt antågande.
Snabbt ökar så skillnaderna mellan in-och utflyttningskommunernas förutsättningar att ge sina invånare ett bra liv. Skolor läggs ner, bussen slutar gå och tågen stannar inte längre.
Problemet är att Sverige är ett geografiskt stor och glest befolkat land. Drygt nio miljoner invånare på nära 450 000 kvadratkilometer.
Så att råda bot på alla obalanser är inget som klaras i en handvändning. I den finanskris som vi nu befinner oss ökar den ojämlikhet som redan finns.
Statens satsar nya miljarder för förbättrade kommunikationer och transporter, vilket är välbehövligt. Allt betydelsefullt i en tid då snabba och effektiva transporter, liksom goda kommunikationer för arbetspendling, blivit ett avgörande konkurrensmedel när företag ska lokalisera sig.
Ska Sverige i en framtid kunna få en varaktigt hög tillväxt gäller det att hela vårt land är attraktivt för människor att arbeta, bo och studera i. Skapas dessa förutsättningar kan den sneda överhettningen i tillväxtregionerna motverkas, men högeralliansen har ingen tydlig regionalpolitik.
Det handlar mer om en låt-gå-politik, där den som har de bästa resurserna också får de bästa förutsättningarna medan andra kommuner hamnar allt mer på eterkälken.
Ytterligare resurser måste dessutom styras till de svagaste kommunerna. I grunden måste alla människor, oavsett var i landet de bor, ha samma rätt till en bra skola, vård och omsorg och på lika villkor. Då behövs starka kommuner. Även i glesbygd.