I april 2008 beslutade den dåvarande borgerliga riksdagsmajoriteten att försämra a-kassan för deltidsarbetslösa och att begränsa möjligheten till deltidsstämpling till 75 dagar. Beslutet kritiserades av Kommunal, Handels och andra fackförbund med en stor andel deltidsarbetslösa medlemmar, främst kvinnor. De pekade på att ofrivilligt deltidsarbete och otrygga anställningar gör att många kvinnor förvägras möjligheten till en lön som det går att leva på. Det handlar om tiotusentals lågavlönade kvinnor som tvingas arbeta kortare tid än vad de själva vill – och således drabbades hårt av försämringen av a-kassereglerna.
En av dem som engagerade sig i frågan var även S-politikern Hannah Bergstedt, Piteå. Det var en av de första saker som hon motionerade om som nyvald riksdagsledamot 2010. Hon formulerade kravet utifrån sina egna erfarenheter som arbetslös.
”Då när jag var arbetslös, och lagen ändrades var jag så arg för att vi hade en regering som sa det ska löna sig att arbeta men i praktiken satte käppar i hjulen för arbetslösa att göra sitt bästa att få ett fast jobb, och slippa arbetslöshet och oro för ekonomin. Den borgerliga regeringen förutsatte att arbetslöshet var lika med lathet”, säger Hannah Bergstedt.
I riksdagsmotionen skrev hon och partikollegan Karin Åström, Överkalix: "Så länge det finns arbetsplatser som endast erbjuder deltider, måste det också finnas en försäkring som under en längre tid fungerar för dem som önskar arbeta heltid men inte får den möjligheten."
Motionen undertecknades 19 oktober 2010 och fick nummer 2010/11:A279.
Nu – sex år efter att Bergstedt skrev sin motion – blir hennes krav verklighet. I regeringens höstbudget som presenteras under tisdagen ersätts 75-dagarsregeln med en ny generösare tidsgräns på 60 veckor. I budgeten avsätts runt 100 miljoner kronor per år under de kommande fyra åren till reformen och de nya reglerna ska börja gälla 2017.
Det är en tydligt feministisk reform. Situationen för landets alla deltidsarbetslösa kvinnor är en jämställdhetsfråga av stora mått.
Det är emellertid viktigt att notera att det krävdes ett regeringsskifte för att förverkliga kravet. De borgerliga var inte intresserade av att stärka A-kassan under sina åtta regeringsår. Tvärtom var ersättningen till de arbetslösa ett populärt sparobjekt för de borgerliga. Det säger något om de ideologiska skillnaderna mellan dagens regering och den tidigare. Det spelar roll vem som styr.
Återigen upprepar borgarna också sina gamla argument om att det är "bidragspolitik" att satsa på a-kassan. Det är dock lika billig politisk retorik som det alltid har varit. A-kassan är inte bidragspolitik, den fungerar som en omställningsförsäkring. Arbetare, tjänstemän och akademiker ska helt enkelt inte behöva gå från hus och hem om de förlorar jobbet. Under en period ska de kunna få stöd för att kunna ställa om till en ny situation.
Det är (för övrigt) samma filosofi som ligger bakom statsrådspensionerna som Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och andra fått del av. Skillnaden är bara att det sistnämnda systemet alltid varit betydligt mer generöst och aldrig varit föremål för samma borgerliga upprördhet som a-kassan.