Det ska gå att leva i landsbygd
SAMHÄLLSSERVICE En gång i tiden var mottot "Hela Sverige ska leva" ett honnörsord i det svenska samhällsbygget. Det skulle vara möjligt för människor att verka och bo i de mer glest befolkade delarna av vårt land. Det skulle också vara enkelt och fördelaktigt att bedriva näringsverksamhet ute på landsbygden. Det var genom småskaliga lösningar som landsbygdspolitiken skulle förverkligas.
Postkontor, bensinmackar, och bankkontor har tvingats stänga i glesbygden på grund av befolkningsminskningen. Mycket av service har överförts till små butiker. Men även butiksdöden är omfattande. Det krävs därför kraftfulla insatser för att klara den grundläggande samhällsservicen i glesbygd.
Foto: HASSE HOLMBERG
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Man kan inte direkt påstå att den svenska statsmakten gjort sitt bästa för att stödja landsbygdsutvecklarna i deras arbete. Den grundläggande service som behövs för att människor ska kunna leva sitt vardagsliv utanför våra städer och tätorter. Polisens verksamhet har allt mer centraliserats och på alltför många ställen finns ingen polis tillgänglig efter kontorstid. Närmsta jourstyrka kan finnas så långt som 25 mil bort. Det undergräver tryggheten för de boende i glesbygd, människor som ofta är äldre och för vilka tryggheten är avgörande om de vågar bo kvar. Försäkringskassan lyser med sin frånvaro. Arbetsförmedlingen finns visserligen kvar. Allt mer av den grundläggande servicen ska skötas via internet. Då gäller det att internetuppkopplingen fungerar och är tillräckligt snabb, så att du inte hinner åldras alltför mycket under tiden som du uträttar dina samhällsärenden.
Ska du bedriva näringsverksamhet i glesbygd så gäller det att företaget inte har någon kontanthantering. Annars får man räkna med att sköta sina värdetransporter själva, för penningtjänster för företagen har totalraserats. Infrastrukturminister Åsa Torstenssons svar på frågor och interpellationer kring företagens penninghantering och betaltjänster i glesbygd har varit att hänvisa till den privata marknaden, men att regeringen via Post- och telestyrelsen ska följa utvecklingen. Hos henne finns alltså inget stöd att hämta. Inte i dagsläget i alla fall.
Nu ska man inte enbart lasta nuvarande regeringen för alla dessa problem. Den socialdemokratiska regeringen drog sitt strå till stacken. Men utvecklingen har accelererat. Det krävs en kursändring om den svenska landsbygdens folk ska kunna fortsätta att bo kvar. Att satsa på landsbygden är en investering för framtiden. Det finns nämligen stora möjligheter att landsbygden i en framtid som inte ligger alltför långt borta skulle kunna bli en attraktiv och boende- och livsmiljö för människor som tröttnat på att leva och bo i överbefolkade områden. Men då måste viljan finnas från statsmaktens sida. Landsbygdens folk behöver stöd för att lyckas med det.