Det luktar mest rädsla och profit
BLODGIVNING I nyhetsrapporteringen under veckan som gått har man kunnat höra rapporteras att nästan samtliga blodcentraler i landet, däribland Norrbottens läns landsting, sökt och fått dispens från Socialstyrelsens nya regler som tillåter homosexuella män att bli blodgivare.
Ska homo- och bisexuella män som inte haft sex med andra män under de senaste tolv månaderna få lämna blod? Ja, säger Socialstyrelsen. Nej, säger Svenska Blodalliansen. Personerna på bilden har inget samband med artikeln.
Foto: Michel Euler
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Denna regelförändring har mötts av stort motstånd från blodcentralernas sida och så gott som alla blodcentraler har också ansökt om, och beviljats, en ettårig dispens från att genomföra förändringen.
Från Svenska blodalliansens sida menar man att det saknas vetenskaplig grund för att genomföra denna förändring då förekomsten av blodsmitta är avsevärt högre i gruppen män som har sex med män jämfört med andra grupper. Socialstyrelsen menar å sin sida att med den karenstid som stipuleras så kan säkerställa att riskerna för blodsmitta minimeras. Socialstyrelsen valde dessutom att förlänga karenstiden för män som har sex med män från grundförslagets sex månader till tolv månaders. Svenska blodalliansen ifrågasätter också Socialstyrelsens egen studie då denna inte publicerats internationellt och kunnat granskas.
Svenska blodalliansens ordförande Tommy Söderström menar också att de nya föreskrifterna skapar praktiska problem för blodcentralerna då blod från män som har sex med män skulle behövas separeras från blod lämnat av andra grupper då blod från de förstnämnda inte kan användas till att framställa blodplasma som avses användas inom läkemedelsindustrin. Blod från personer som utsätter sig för risker att få blodsmitta tillåts inte i framställning av läkemedel enligt EUs direktiv 2004/33/EC.
Från Socialstyrelsens sida är utgångspunkten att föreskrifterna för vilka personer som ska få lämna blod ska bygga på riskbeteenden, och inte på indelning av personer i olika grupper. Detta förhållningssätt finns redan i såväl Italien och Spanien, trots att de implementerat det EU-direktiv som Svenska blodalliansen hänvisar till. Även länder som Australien, Kanada och Nya Zeeland har avskaffat förbudet mot homosexuella blodgivare.
Sanningen bakom Svenska blodalliansens motstånd mot att genomföra den av Socialstyrelsen beslutade regelförändringen står nog att finna någon annanstans. Endera så handlar det om ren och skär rädsla och fördomar mot homosexuella, eller så handlar det helt enkelt om profit. Stämmer det förstnämnda så handlar det om att man fortfarande sätter likhetstecken mellan homosexualitet och riskbeteende. Homosexuella ses som promiskuösa individer som struntar i att skydda sig. Visst finns det sådana individer bland gruppen homo- och bisexuella män, men de finns också bland heterosexuella män och kvinnor. Det är hela poängen med att fokusera på riskbeteenden i stället för grupper av människor.
Risken är ändå stor att det är det sistnämnda skälet som kan vara överskuggande, nämligen profiten. I en bisats säger Svenska blodalliansens ordförande Tommy Söderström att hälso- och sjukvården riskerar att förlora intäkter på upp till hundra miljoner kronor om man ej kan sälja blodplasma till läkemedelsindustrin på grund av att blod lämnats av män som en gång i tiden haft sex med män men som ej haft samlag med män under det senaste året.
Frågan är om rädslan och profiten ska få styra vilka som får lämna blod i Sverige i dag år 2010? Är priset för att tillåta diskriminering 100 miljoner kronor? Eller ska vi grunda våra ställningstaganden på medicinsk säkerhet och tro att Socialstyrelsens gör en riktig bedömning?