Den här tiden på året står nobelpristagarna som spön i backen . Först ut är medicinpristagarna. I bästa fall är jag glad om jag förstår vad de fått priset för. Årets pristagare hade lyckats påvisa vilka celler i våra hjärnor som gör att vi kan orientera oss rumsligt. För en gångs skull förstod jag direkt vad detta handlade om. Det värmde mitt hjärta någon grad extra.
När sedan fysikpristagarna fick sitt pris för ledlampstekniken så drog jag en suck av lättnad. Även detta var ju begripligt och jag inser till och med den betydelse som denna upptäckt haft för samhället. Men som ni vet så blir inte ledlampor särskilt varma. Så det priset höjde inte temperaturen i hjärtat särskilt mycket.
På torsdagen så var det äntligen dags för litteraturpriset att delas ut av Svenska Akademien. Ännu en gång var det en författare som jag aldrig hade hört talas om. Det är nu inte särskilt förvånande. Jag blir riktigt förvånad de gånger jag hört talas om pristagaren. Fransmannen Patrick Modiano får sitt nobelpris med följande motivering: ”För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld.” Den motiveringen värmde i alla fall mitt hjärta och fick mig att bli nyfiken på de böcker han skrivit. Människors livsöden under ockupationsåren kittlar verkligen mig, och jag läser ofta böcker som handlar om andra världskriget. Så jag kommer med all säkerhet att låna någon av hans böcker framöver.
Men det som verkligen värmer mitt hjärta är Nobels fredspris. När ”rätt” pristagare får priset så går mitt hjärta verkligen igång. Och det gjorde det till max när norska Nobelkommitténs ordförande Thorbjörn Jagland igår offentliggjorde att årets fredspris går till den unga pakistanskan Malala Yousafzai och indiern Kailash Satyarthi. Den gemensamma nämnaren för de båda är deras kamp för barnens rätt.
Malala Yousafzai är känd för sin kamp mot talibanerna och deras extrema våld. Malal utsattes själv för ett mordförsök 2012 när hon satt på en buss på väg till skolan och har efter detta fortsatt att kämpa mot våldet och framförallt för barns, och då i synnerhet flickors, rätt till utbildning. Malala Yousafzai blir nu den yngsta fredsporistagaren genom tiderna.
Kailash Satyarthi har under lång tid bedrivit sin kamp mot barnarbete och han har, enligt Thorbjörn Jagland, visat ett stort personligt mod i denna kamp. Satayarthis organisation Bachpan Bachao Andolan har hjälpt till att befria mer än 80 000 barn från barnarbete.
De båda pristagarnas arbete för barnens rätt gör dem båda till värdiga mottagare av årets fredspris, och det finns nog ingen vettig människa som inte tycker att deras arbete är värt att lyftas fram på detta sätt. Jag blev genuint glad och rörd när jag i direktsändning kunde höra Thorbjörns Jagland presentera de båda pristagarna och motiveringen till att just de förärats Nobels fredpris. När det gäller Malala så är Gert Fylkings bevingade uttryck ”Äntligen” som klippt och skuret, Hon borde ju ha fått priset redan i fjol.
Så trots att snön ligger som ett kallt täcke över mitt hjärta så blir det genomvarmt när jag tänker på fredspristagarna och tårarna är inte långt borta. Så denna gråa snötyngda fredag förvandlades till en riktig glädjedag. Thorbjörn Jagland och norska Nobelkommittén, tack för att ni gjorde min dag!