BENGT-URBAN FRANSSON: Det handlar om maktstrukturer

Vad får män att köpa sex? Det var frågan som ställdes vid visningen av filmen "Som en Pascha" i Piteå igår. Svante Tidholm som gjort filmen om Europas största bordell, Pascha, i den sydtyska staden Köln. Pascha är något av en egen värld. Ett elvavåningshus där 150 prostituerade kvinnor från hela världen säljer sina kroppar till omkring 700 män, varje dag. En värld med ett eget betalningssystem, egna väktare, egna läkare, personalmatsal, manikyrister och frisörer. En värld helt på männens villkor, och ett bevis på de rådande patriarkala strukturerna i vårt samhälle. Ett samhälle där det accepterats att männen ska få tillfredsställelse i alla lägen, och där kvinnan är satt att serva männen.
Filmen är mycket stark. Naken på mer än ett sätt. Det är inte bara nakna kroppar i allsköns aktiviteter, utan också en naken skildring av verkligheten bakom den glättiga och polerade fasaden. Det är baksidan av vårt samhälle som visas upp. Därför blir kontrasten också så slående när man inser att de män som intervjuas i filmen inte ser kvinnornas verklighet, utan lyckas leva i illusionen att detta är normalt, rationellt och socialt acceptabelt. En av männen i filmen konstaterar frankt att många män vill ha sex oftare än de kvinnor de lever tillsammans med, och då är det väl bra att männen kan besöka Pascha. Han får det att låta som om han gör sin partner en välgärning som går på bordell, då hon slipper ställa upp på sex oftare än hon vill.
Detta är inget annat än uttryck för en patriarkal struktur. Det är mannen som är norm. Han ska få tillfredsställelse närhelst han vill. Kan inte hans partner ställa upp är det inte något konstigt att köpa denna tillfredsställelse på Pascha. Kvinnan är till för mannen.
Det smakar bittert av avsky när ljuset tänds och slutvinjetten tonar ut. Tystnaden i sessionssalen på Stadshuset är så tät att man skulle kunna skära den med kniv. I det ljus som nu ersätter mörkret i bilderna från Pascha ser jag ut över de andra i sessionssalen. Vi är några få män i salongen, annars bara kvinnor.
Men var finns alla män? Har Svante Tidholm rätt när han säger att detta är en för känslig fråga för männen för att man ska vilja, och våga, diskutera den överhuvudtaget? Eller kan det vara så illa att de flesta män inte känner att de alls berörs av frågan.
Den diskussion som följer på filmen är på många sätt intressant. Första frågan är varför så många män köper sex. Undersökningar visar att en sjättedel av den manliga befolkningen mellan 16-60 år någon gång köpt sex i sitt liv.
Svante Tidholms teori är att idealbilden av manligheten medför att män tvingas förneka sina känslor och att detta leder till en brist på mänsklig närhet. Denna avsaknad av närhet och djup i känslolivet får männen att söka efter detta, och mitt i detta sökande uppstår någon form av kortslutning för vissa män som får dem att förväxla närhet med sex. Men frågan är om det räcker som förklaringsgrund till mäns sexköp. Trots allt är det ju så att 84 procent av männen inte köper sex.
Det är tur att det finns män som Svante Tidholm som lyfter denna fråga till ytan. Den måste verkligen diskuteras. Det finns obehagliga ultraliberala tendenser i den svenska samhällsdebatten i dag. Vissa debattörer för fram tankar på en liberalisering av den svenska sexköpspolitiken genom att skilja på frivillig och ofrivillig prostitution. Då förnekar man verkligen de manliga maktstrukturernas betydelse.