I sitt tal på nyårsdagen 1975 citerade statsminister Olof Palme föregångaren Hjalmar Branting, som vid bildandet av LO skrev följande: ”Landsorganisationen fackligt. Socialdemokratin politiskt. Det är blott två sidor av samma stora underklassrörelse som genom nödvändig självdisciplins tvång, skapar den makt som skall giva alla mera frihet än kapitalistsamhället förmår. Ty den skall betrygga allas rätt att leva ett människovärdigt liv.”
Dessa satser har förblivit grundvalen för arbetarrörelsens strävan. Organiseringen och folkstyret. Tilltron till kunskap och förnuft, något som ibland ger rörelsen en gråaktig framtoning, men som är nödvändigt för ett solitt samhällsbyggande. Målet för resan; ett värdigt människoliv, för alla.
Genom sin fasta övertygelse om demokratin som bas för förändringsarbetet, bidrog socialdemokratin under början av 1900-talet till att avvärja utbredda revolutionära strömningar. Det var en stor seger som bäddade för den av liberaler och socialdemokrater genomförda rösträttsreformen och sedermera reformer för social förbättring. Tänk om samma förlopp hade fått äga rum i Ryssland, istället för bolsjevikernas maktövertagande och våldsamma styre?
Inkluderingen av alla människor har en framskjuten position i det socialdemokratiska tankegodset. Det har sedan arbetarrörelsens uppkomst funnits en stark betoning på just ordet alla. Välfärdsbyggandet är därför inkluderande till sin natur. Folkhemmet ska inte diskriminera. Där finns inga kelgrisar eller tillbakasatta. När människan får chansen att leva i sina bästa stämningars längtan ges hon förutsättningar att av egen kraft bidra till en stark samhällstillväxt.
Välfärdsstaten är ett projekt för varje människas frigörelse, oaktat identitet eller ställning i samhället. Såväl den rike som den medellöse skall åtnjuta skydd för sina mest grundläggande behov och intressen. Ett sådant samhälle vinner alla på. Fientlighet och motsättningar reduceras. Trygghet och frihet etableras som fundament för den mänskliga samvaron.
När andra rörelser har låtit åsidosätta förnuftet och enbart förlitat sig på en agitation som vädjar till irrationella känslor, har socialdemokratin nästan dogmatiskt vidhållit sakligheten. Socialdemokratin bör även fortsatt förfäkta insikten om att varje steg i förändringsarbetet måste grundas på kunskap och en idé om målet med samhället. Målet är jämlikheten och realiserandet av principen om alla människors lika värde.
Det är via en fredlig och förnuftsorienterad ideologi, som alltid verkat med avsky mot våldet och förtrycket i alla dess former, som vi gått från att vara ett av Europas mest utarmade länder till en spirande välfärdsstat med höga sociala ambitioner. Det är människan som bygger samhället och därför hon som kan avhjälpa dess brister.
I slutet av 1800-talet föddes alltså en rörelse som med avstamp i industrialismens hårda klassamhälle ville skapa något bättre. Den formella demokratin var första anhalt. Därefter 8- timmarsdagen. I dag, 2014, måste hon återerövra demokratin och strävan efter ett anständigt folkhem. Extrema rörelser, sprungna ur fascismen och nynazismen, har tagit plats i lokala och nationella parlament runtom i Europa och hotar det goda samhällets grundvalar.
Nu fordras därför mer av goda värden och solidaritet. Ett fortsatt solitt samhällsbyggande där människovärdet och grundläggande rättigheter försvaras. För ett värdigt samhälle kan aldrig byggas på bekostnad av vissa gruppers grundläggande rättigheter, på bekostnad av människovärdet. Detta måste vi ständigt framhålla.