Jag suckade djupt när jag slog upp liberala Dagens Nyheter 4 augusti. Politiske redaktören Johannes Åhman sågade Botniabanan, den nya järnvägssträckningen mellan Kramfors och Umeå, och gjorde tummen ned för nya järnvägssatsningar i norr.
”Nya spår i glesbygd var fel projekt redan när beslutet om Botniabanan fattades 1997”, menade Åhman.
Åhman är inte den första borgerliga opinionsbildare som ifrågasätter järnvägssatsningar i norr.
Tidigare i år ansåg Kristoffer Tamson, trafiklandstingsråd (M) i Stockholm, att norra Sverige får för stor (!) del av den trafikpolitiska kakan.
”Vi måste se till att de pengar som ska gå till svensk järnväg går där människor bor och där människor reser, och inte till träd i Norrland”, sa Tamson.
Budskapet är tydligt. Det är inte värt att satsa i norr. Där är det bara glesbygd. Där bor inget folk. Där finns bara träd, mygg och hjortronmyrar.
Men Åhman och Tamson missar något fundamentalt – den tunga exportindustrin i norr.
Huvudargumentet för Botniabanan och Norrbotniabanan har aldrig varit persontrafiken, även om det är positivt om det kan bli bättre pendlingsmöjligheter mellan Luleå, Piteå, Skellefteå, Umeå, Sundsvall och andra stora kuststäder.
Nej, det viktigaste argumentet är och förblir godstrafiken.
Längs Norrlandskusten ligger några av Sveriges tyngsta och viktigaste industrier. Pappersbruken, Boliden, SSAB och andra delar av det norrländska näringslivet skapar jobb och exportinkomster som är till glädje för hela landet, inklusive Stockholm.
Denna industri behöver modernare och effektivare infrastruktur för att kunna sälja sina produkter till marknaderna utanför Sveriges gränser.
Det är inte flygande mattor som tar timret, malmen, stålämnena och ¬pappersrullarna vidare till kunderna i Europa och andra delar av världen.
Därför tycker jag att en bildad person som Johannes Åhman inte borde medverka till att underblåsa fördomar om att bara finns olönsam glesbygd i norr.
Norrbotten är ingen tärande del av Sverige. Tvärtom är det en närande region.
En färsk rapport från Luleå Tekniska Universitet och Länsstyrelsen i Norrbotten ger fakta i målet:
– Under 2011–2013 genomfördes 15 procent av Sveriges industriinvester¬ingar i Norrbotten.
– Utöver det har Norrbotten den största varuexporten per capita med 172 000 kronor per invånare och är det sjätte största exportlänet i Sverige.
– Länets tjänstesektor har periodvis haft högre tillväxttakt än Sverige i övrigt och nyetableringar av nya data¬center har satt Norrbotten på kartan.
– Norrbotten har även överträffat den nationella tillväxten i besöksnäringen och därmed har länets betydelse för turismen i Sverige ökat.
– År 2013 hade Norrbotten den femte högsta logiintäkten i Sverige.
Kraven på infrastruktursatsningar i norr handlar alltså inte om att hålla döende småkommuner under armarna.
Det är tillväxtpolitik i ordets bästa bemärkelse.
Landshövding Sven-Erik Österberg borde bjuda Johannes Åhman på en resa till Luleå så att han och DN:s ledarredaktion får upptäcka att det finns liv och ett vitalt näringsliv även norr om Ångermanälven.