Opinionssiffrorna för både Moderaterna som de övriga regeringspartierna är inget att hurra för. I månader har fyrklövern hamnat på efterkälken. Oppositionen har ett kraftigt försprång i de senaste publicerade opnionsmätningarna. Nu senast i onsdags i DN/Ipsos med nära 15 procents övervikt.
Valrörelsen handlar allt mer om vilket politiskt block som har den mest trovärdiga verklighetsbeskrivningen. Här har oppositionens berättelse ett ordentligt försteg, ett försprång som man självfallet odlar och tar vara på.
Sedan är det klart att denna verklighet upplevs som påfrestande för Alliansens samtliga partier. Tidigare har man levt på sin regeringsduglighet och erfarenhet av att styra landet Sverige, men på senare tid har den något förskönande bilden krackelerat.
På DN Debatt (22/8) skriver de borgerliga partiledarna om regeringsfrågan, som tycks bekymra de fyra partierna extra mycket.
Budskapet är för att citera: ”Vi godtar inte en regering som saknar stöd för budgeten”.
Det tycks som om Alliansen redan ser valet som förlorat och därför ger sig in i en eftervalsdebatt. Samtidigt borde det vara självklart även för Reinfeldt och hans stödpartier, att den konstellation som vinner valet och har en riksdagsmajoritet bakom sig också bildar regering.
Märkligare är det inte. Hur denna regering sedan är sammansatt och vilka som stödjer en sådan regering är en senare fråga. Trots allt är det väljarna och bara de som bestämmer färdriktningen för kommande riksdag och då först efter riksdagsvalet.
Alliansen gråter samtidigt krokodiltårar över att allt färre förstår dem och att väljaropinionen är ogin och sviker. Inget tyder heller på någon snabb vändning. Snarare är det så att oppositionen håller ställningarna. Det har ju hetat, framför allt från borgerlig media, att ju närmare valet vi kommer desto flera väljer Reinfeldt. Än har det inte blivit så.
Anmärkningsvärt är också att två av de borgerliga partierna ligger och dippar kring fyraprocentsspärren. Om man nu fört en så excellent och valvinnande politik borde sådant inte hända, eller?
Ponera om något av de mindre partierna i valspurten mer påtagligt känner sig hotade av att kanske sopas bort ur riksdagen och därmed väljer en självständigare väg än Alliansens? Några tecken på det finns inte, men kan komma om Centerpartiet och Kristdemokraterna fortsätter kräftgången.
Klart är att småpartierna i regeringen redan hukar under Moderaternas styrka. Detta trots tappra försök från de små att både höras och synas. Reinfeldt och Borg står i vägen.
Helt klart är dessutom att människor med sämre resurser har fått det svårare att hävda sig under högeralliansens åtta år vid makten. Det är alltför många som ställts vid sidan. Ungdomar, ensamstående mammor, invandrare och många av våra äldre har fått det sämre.
Fredrik Reinfeldt och hans koalition har en hel del att bevisa, men tiden håller på att rinna ut. Tills vidare får de förlita sig på Sverigedemokraternas ynnest, ett parti som i de flesta frågor röstat med Reinfeldt och hans moderater.
Orosmolnen tornar upp sig för regeringen. För jobben, för ekonomin och den allt tydligare otryggheten i de eroderade välfärdssystemen. Det behövs nya kvastar.