Vi är många som under lång tid trott att främlingshatet och rashetsen var förpassade till historiens skräphög. Det senaste valet till EU-parlamentet har emellertid visat oss att de goda värden, som ligger till grund för det öppna och demokratiska samhället, ständigt måste återerövras och försvaras aktivt. Ofta underskattas fördomen när den uttrycks vid middagsbordet, eller formuleras i ett inlägg på internet. Förändringen inträder sedan plötsligt, när fördomen och hatet politiseras, sätts i system med hederliga människors goda minne. Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.
Ultranationalistiska rörelser, som städat upp sitt yttre och lärt sig knyta slipsen, har tagit plats i de beslutande församlingarna i Europa och nu även i EU-parlamentet. På vissa håll är det uttalat nazistiska rörelser, såsom Gyllene Gryning och Svoboda, som är representativa för den största högerextrema vågen sedan andra världskriget. Parallellt med dessa förstärker nyfascistiska och främlingsfientliga rörelser sina positioner, såsom Front National, Jobbik och Sverigedemokraterna. Genomförandet av dessa partiers program skulle medföra allvarliga intrång i de mänskliga fri - och rättigheter som utgör det absoluta minimikravet för ett anständigt samhälle.
De högerextrema rörelserna har udden riktad mot stora befolkningsgrupper. Med en aggressiv retorik söker de avhumanisera flera olika minoritetsgrupper. Invandrare utmålas som ett hot. Fattiga romer beskrivs som brottslingar, förövare av ett ”organiserat tiggeri” som omedelbart måste stoppas. Misstänkliggörandet tar sig vidare uttryck i termer som ”sionismen” eller ”smygislamiseringen”. Diffusa hot, ägnade att väcka ett primitivt ras- och främlingshat hos människor.
I vårt land är det främst Sverigedemokraterna som vuxit kraftigt. Men även nazistiska Svenskarnas Parti vädrar morgonluft, understödda av den nazistiska kamporganisationen Svenska Motståndsrörelsen (SMR) som trappat upp sitt våld.
Jag vill orda något om just Sverigedemokraterna. I analysen av det sverigedemokratiska tankegodset bör partiets samtidshistoria tillmätas betydelse. Sverigedemokraterna är sprungna ur den nazistiska vit makt - rörelsen. 1989 bildades partiet Sverigedemokraterna i Malmö av ledande svenska nazister varav en var SS-veteran. Samma år som Jimmie Åkesson gick med i partiet, 1995, valtalade en SD-företrädare iförd nazistuniform mot en fond av en nazitysk svastika. Åkesson hade, om det var socialkonservativa ideal han brann för, kunnat välja bland många andra partier. Men han valde ett parti med starka, högerextrema influenser - sprunget ur ren nazism. Han är inte den enda som drogs till den bruna, politiska undervegetationen. På ett partimöte 1998 poserar SD:s nuvarande partisekreterare Björn Söder på bild med nazisten Franz Schönhuber, SS-veteran och fortsatt aktiv i nazistiska partier efter kriget.
Den rådande utvecklingen i Europa och i Sverige måste tas på allvar. Demokratin är ett undantag i den mänskliga historien, som under århundradena präglats av våld och förtryck - alltjämt på många håll i världen. Det fria samhället är ett skört tillstånd som vi måste slå vakt om.
Mot bakgrund av detta deltog jag och många andra runtom i landet i fredliga protester mot rasism och främlingsfientlighet under valrörelsen till EU-parlamentet. Det fina med protesterna var att de samlade människor från alla samhällskategorier; butiksbiträden, akademiker, metallarbetare, undersköterskor, gymnasister och många fler. Styrkan i en vital, antirasistisk rörelse är att den öppnar upp för en konstruktiv gemenskap. En gemenskap som bygger på människovärde och mänsklig särart.