Liksom i samhället i övrigt befinner sig politiken, och därmed politikerrollen, i en brytningstid. Människor säger sig ofta inte känna igen sina gamla partier. Både till vänster och höger.
Förtroendevalda sägs inte lyssna, och att de för en politik som går stick i stäv med vad människor uppfattar som det rätta vägen. Den ansvarslösa populismen har fått oanad växtkraft och slagit rot.
Alltför ofta har den dialog som är nödvändig för en levande demokrati hamnat på undantag, vilket gynnar partier på ytterkanterna på den politiska höger-vänsterskalan.
Just nu är det är tufft mellan de politiska blocken. Osäkerheten om vem eller vilka som i framtiden ska styra landet står skrivet i det röda eller kanske i det blåa.
En osäkerhet som förhoppningsvis gör det lättare att få människor intresserade av politik inför 2018 och inte bara att stå vid sidan om och titta på och låta sig nöja med det.
Samtidigt vet vi som varit med ett tag att de politiker som lovar runt inte sällan håller tunt. När det kommit till kritan har löftena inte infriats. Då kommer missnöjet och misstroendet som ett brev på posten.
Nu är detta inget problem som Sverige är ensamt om. Vi ser motsvarande missnöje runt omkring oss.
Allt medan populismen och dess tillskyndade växer som i Polen och Ungern eller som i den valrörelse som Donald Trupp leder inför presidentvalet i USA. Allt pekar därför mot att politiken och den demokrati vi känner aldrig kan slå sig till ro. Särskilt inte nu när den ständigt attackeras.
Allt som sker i vår omvärld, och vars tendenser också når oss, kan självfallet på sikt bli ett allvarligt hot mot det demokratiska samhälle som vi upplever det.
För att ta vårt eget land som exempel vet vi att i invandartäta bostadsområden i framförallt storstäderna är valdeltagandet redan lågt. Liksom i glesbygd. Människor som känner sig åsidosatta väljer bort politiken.
Risken är att de i vårt samhälle som har mest att vinna på ett tryggare och rättvisare samhälle stannar hemma medan de grupper som slår vakt om individuella lösningar på gemensamma problem är vinnarna och blir de som styr samhällsutvecklingen mot allt större klyftor.
Det är också därför som populistiska och främlingsfientliga partier skär pipor i vassen. Med demokrati menar jag då alla människors lika värde vare sig du är helyllesvensk eller en invandrare som gör vårt land viktiga tjänster.
Tre av fyra invandrare som är arbetslösa säger sig vara helt övertygade om att de inte får ett jobb beroende på hårfärg, hudfärg och sitt namn. Ungdomar som är födda i Sverige, men av utländska föräldrar, löper större risk att bli arbetslösa än sina jämnåriga svenska kamrater.
För att integrationsarbetet ska lyckas fullt ut krävs ett på alla nivåer aktivt och målinriktat arbete. Något som vi självfallet inte får gratis. Det krävs både pengar och konkreta åtgärder, dels för att skapa jobb, dels för att den sociala miljön ska fungera.
I grunden handlar det som alltid om jämställdhet och rättvisa. En kraftsamling måste till. Ett jämställt och solidariskt samhälle är inget man får gratis.