I dag sliter många anställda hårt och uppoffrande inom all vård och omsorg. Ofta känner man sig otillräckliga. När dagen är slut återstår fortfarande mycket att göra. Få känner stöd från sin arbetsgivare.
Omorganisationer och förändringar sker alltför ofta över huvudet på dem som genom sitt dagliga arbete själva vet var problemen finns och vad som bör åtgärdas för att lösa dessa. När ingen vill lyssna är det också lätt att resignera, att bestämma sig för att syssla med något helt annat.
De förändringar som i förstone såg ut att bli en fungerande nyordning drabbades snabbt av besparingar och personalinskränkningar. Som exempel: på många håll förändrades den kommunala hemtjänsten dramatiskt och till de sämre. Samma vårdtagare får inte sällan mötra ny personal varje vecka.
I dag säger utbildad och kunnig personal upp sig, eftersom de upplever att vården inte fungerar och att de gamlas trygghet och säkerhet åsidosätts. Kombinationen av personalkris och risk för vanvård har dessutom gjort att allmänhetens förtroende för äldreomsorgen minskat.
En väntad utveckling då allt färre anställda måste ta hand om allt fler vårdkrävande äldre. Hemtjänsten renskrapades på en sådan viktig funktion som att hålla social kontakt med de äldre som de besökte.
Snart följde kritik mot förhållandena på olika äldreboendeformer. Vi har alla läst om gamla som fått ligga till sängs större delen av dygnet, maten serveras vid udda tider och personal har inte tid att mata dem som kräver detta. Många äldre duschas bara en gång i veckan om ens det. De gamla tas sällan ut på promenad. Exemplen kan mångfalldigas.
Rekrytering och utbildning av personal borde ha prioriteras för länge sedan. I dag är personalbristen det allvarligaste problemet inom äldrevården. Alltför få händer har alldeles för mycket att göra.
Det krävs dessuom bra och välutbildad personal för att hålla god kvalitet i åldringsvården, som i all vård, men att rekrytera till äldrevården har blivit allt svårare. Därför måste pengar till för att skaffa fram fler platser inom åldringsvården och för att skapa fler heltidsjobb. I dag lider äldrevården, som all annan vård, av att allt för många arbetar deltid.
Med tanke på de framtida behoven av personal inom äldrevården borde ansvariga politiker och tjänstemän redan för länge sedan sett till att det med ett jobb inom vården också följer ett inflytande över hur arbetsuppgifter ska lösas samt möjligheter till arbetsutveckling, fortbildning och karriär.
Här finns stora brister. Framförhållningen är låg. Den byråkratiska hierarkin ibland ogenomtränglig.
Dagens tillkortakommanden aktualiserar dessutom debatten om skatter och legitimitet, som både kommuner och andra bör begrunda. Med vårt höga skattetryck är det viktigt att samhället kan erbjuda en bra äldrevård, liksom annan omsorg, på ett rättvist och betryggande sätt.