Den svenska modellen ska gälla
FACKLIGT. Byggnads stridsåtgärder mot det lettiska byggföretaget Laval un Partner har nu tagits upp i EG-domstolen i Luxemburg. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, m, tänker inte frångå den linje som den socialdemokratiska regeringen tidigare lagt fast: nämligen den att i Sverige ska svenska kollektivavtal gälla. Det är bra.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Under tiden har vi från arbetsgivarhåll, men också från en rad borgerliga politiker, fått höra att Byggnads inte brytt sig om Lavals arbetare och att det svenska fackets privilegier måste bort. Inte minst från moderaternas håll. Nu när det börjar handla om allvar ställer Littorin och moderaterna upp bakom den svenska modellen. Det är bra. Rätten till stridsåtgärder är grundlagsskyddad i Sverige. Nu får EG-domstolen säga sitt.
Självfallet har målet stor principiell betydelse. Utgången avgör vilka rättsregler som ska gälla vid liknande fall i framtiden. För alla medlemsländer i den Europeiska unionen.
Byggnads stridsåtgärder var självfallet inte fel. Konflikten i Vaxholm handlade i grunden om att det lettiska företaget vägrade sluta kollektivavtal. Vägrar ett företag att skriva avtal är det fackets rätt att varsla om och vidta stridsåtgärder. Så fungerar regelverket på svensk arbetsmarknad.
Kollektivavtalet är grundläggande på svensk arbetsmarknad. Svenska avtal ska gälla på svenska arbetsplatser. Så enkelt är det. Även om borgerliga politiker hellre vill se att hela havet stormar på svensk arbetsmarknad än det trygghetssystem som kollektivavtalet innebär för både arbetstagare som arbetsgivare. Annars riskerar vi få ett A- och B-lag på arbetsmarknaden.
Konflikten i Vaxholm var utifrån detta perspektiv grundläggande, eftersom den handlar om rätten att sluta ett kollektivavtal som inte avviker från löner och övriga förmåner som gäller för andra arbetstagare. Utan kollektivavtal lämnas löntagarna rättslösa. I Sverige gäller den svenska modellen.
Det framförs ständigt krav på en flexiblare
arbetsmarknad, om en avreglerad arbetsmarknad och om en arbetsmarknad där arbetsgivaren ensamt ska bestämma över arbetstagarnas rättigheter.
Försöken att kringgå kollektivavtalen är inte nya. Förenklat är budskapet: Ge arbetsgivarna fria händer att anställa och avskeda så löser sig alla problem. I åratal har arbetsgivarorganisationerna hävdat att en helt avreglerad arbetsmarknad skulle ge fler jobb och en bättre värld för alla. I den världen ska facket hållas kort.
Utan ett stabilt regelverk öppnas för det självsvåld vi ser i länder utan starka fackföreningar. Ett sådant samhälle betackar vi oss för. EG-domstolens utslag är viktigt. Det vore märkligt om domstolen skulle inta en annan hållning än grunderna för den svenska arbetsrätten, där arbetsmarknadens parter själva kommer överens om reglerna. Tidigast om drygt ett halvår kommer ett besked från domstolen.