Den politiska klassen
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det är intressant läsning bredvid en annan publikation, en avhandling i historia, med den kanske inte alltför sexiga titeln: "Frihetstidens politiska praktik. Nätverk och offentlighet 1746-1766" av Patrik Winton. Winton beskriver hur de politiska nätverken på 1700-talet byggde sin politiska makt på en sammanvävning av sociala kontakter, ingiften, middagar, fördelningar av tjänster och ekonomiska fördelar, ett ständigt utbyte av tjänster och gentjänster mellan patroner och klienter. Politik var inte så viktigt. Eller snarare, politik handlade om att få sin rättmätiga del av det politiska bytet, inte om ideologi eller principer, utan om att hjälpa dina bröder eftersom de hjälpt dig. Ett oändligt antal brev och middagar måste därför avlösa varandra innan varje fördelningsomgång var avklarad.
Boken skildrar vad som sedan hände med denna trygga fördelning av statens rikedomar inom en ganska snäv krets av "hattar" och "mössor" som dåtidens partiblock kallades. Plötsligt dök det upp en ny grupp politiska aktörer vid riksdagarna, aktörer som drevs av ideologisk övertygelse, och som inte var involverade i de vanliga nätverken. De lät sig inte köpas eller dras in i de traditionella kedjorna av tjänster och gentjänster. Med sina intensiva insatser lyckades de få den harmoniska ordningen ur balans och ge nytt frihetligt blod till den politiska utvecklingen. Jag undrar om Wintons bok kan läsas som en skildring av vad som kan hända även i små puttriga paradis som Almedalen erbjuder.
Egentligen tror jag - efter att ha parallelläst Isaksson och Winton - att det där med "historiskt perspektiv" är nonsens. 1700-talet är inte historia, det är lika mycket nu. Historia ger perspektiv på dagens samhälle, eftersom Sverige inte är påfallande annorlunda då än nu. Det är samma principer som gäller för hur makten fungerar. Det handlar alltjämt om vem som ska få chansen att kapa åt sig den största biten av de tillgängliga resurserna. Ett intimt utbyte av nyttigheter och tjänster. Du och bror gör upp. Middagar och nätverksuppbyggnad. Och ett inkrökt gräl om det politiska bytets fördelning mellan och inom gängbildningarna. Och om det ibland är harmoni i dessa fördelningsprocesser vet vi att det snart kommer att brytas när några nya grupper hotar den bestående ordningen av hattar och mössor, sossar och alliansare, eller vad de nu föredrar att kalla sig.
Vem skulle det vara som kan rubba dagens bestående ordning, få harmonin ur balans? Kanske Feminististiskt Initiativ? Möjligtvis Junilistan? Eller så är det Sverigedemokraterna? Men ingen av dem tror jag har någon större chans i det här valet. Det blir en spännande uppgörelse mellan hattar och mössor. Nästa val, 2010, kan dock se annorlunda ut.