Den ofärdiga jämställdheten
feminism. Är Feministiskt Initiativ ett parti som kan klara uppgiften att tvinga in socialdemokraterna och dess samarbetspartier i ett läge där de tvingas lyfta kvinnofrågorna upp på dagordningen? Inför valet 1991 organiserade Maria-Pia Boëthius med flera ett hot mot socialdemokratin i och med tanken att ställa upp till val med en kvinnolista.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Frågan är vad Feministiskt Initiativ längre kan göra för att få upp jämställdhetsfrågorna på agendan igen. Det är främst väljare som tidigare röstat med vänsterpartiet som lockas av tanken på ett ytterligare parlamentariskt alternativ. Lars Ohly, och den förändring som skett i vänsterpartiets politik, har skrämt bort kvinnliga väljare. Kanske till socialdemokraterna men kanske också som en väljarbas för FI om man nu har förmågan och resurserna att få ut sitt budskap.
FI hamnade snabbt i blåsväder. Media, framför allt de stora borgerliga drakarna i Stockholm, löpte amok mot partiet. Feminismen hånades. Partiet förtalades. Det hjälpte inte att man försökte lyfta fram frågan om kvinnors löner i den kommunala sektorn och att man vill ge mer pengar till kvinnojourer. Locket lades på och det har legat hårt på under hela detta valår. Gudrun Schyman jobbar hårt för att få partiet på banan igen, men loppet verkar kört.
Kvinnor är ingen homogent sammansatt grupp, det finns få ideer som specifikt stöds av kvinnor och någon enhetlighet är svår att finna. Och om det finns ett parti för kvinnor, vilka andra lika heterogena grupper, skulle inte då behöva ett eget parti? Invandrare, pensionärer och det sjukvårdsparti som också ställer upp i valet den 17 september.
Fortfarande kan Sverige skryta med att ha fler kvinnor i arbetslivet och i riksdagen och regering än något annat EU-land, men det räcker inte.
Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är fortsatt stora. Likalönsprincipen har inte fått genomslag Inom IT-världen är kvinnor i minoritet. Servicesektorn och stora delar av den offentliga sektorn har i dag de sämsta arbetsmiljöerna. Här dominerar kvinnorna bland de anställda.
Kvinnor med deltidsjobb missgynnas av det nya pensionssystemet. Unga kvinnor som söker jobb tillfrågas om de tänker skaffa barn i framtiden. Om svaret är jakande är det ajöss med jobbet. Förändringen av turordningsreglerna i lagens om anställningsskydd i småföretag drabbar framför allt föräldralediga kvinnor.
Kvinnor jobbar framför allt i den lågt betalda offentliga sektorn medan männen återfinns i det bättre betalda privata näringslivet. Det krävs krafttag för att lyfta upp det offentliga lönerna och för att skapa förutsättningar för kvinnor till fortsatt utbildning och kompetenshöjning.
Det räcker inte bara med en manlig Jämo om andra män inte tar tag i jämställdheten. Männen måste ta ett större ansvar för arbetet för ett jämlikare samhälle. Det vore heller inte fel om jämställdhetsfrågorna fick större tyngd utifrån ett bredare samhällsperspektiv. Positionerna måste flyttas fram; i politiken, i arbetslivet och i familjen.
Det är genom det envetna vardagsarbetet som jämställdheten kan flytta fram sina positioner. Men det krävs naturligtvis även stöd i lagstiftning. På det senare området finns mycket övrigt att önska.
Den ofärdiga jämställdheten måste bli en valfråga. Feministiskt Initiativ kan fortfarande ha en möjlighet, om inte annat för att lyfta fram jämställdhetsfrågorna i valrörelsen. Det skulle behövas.